Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

ökade desperat på stegen för att hinna med Gland när han satte fart igen.
Kellar red i täten för sin armé. Han visste att de inte hade stora chanser att överleva, men de hade
inget val. Han hade rådgjort med Produs och Larun tillsammans med en handfull av de högsta
befälen som fortfarande var vid liv. De hade kommit överens om en desperat anfallsplan som
kanske skulle fungera. Det var egentligen det enda de kunde göra i det här läget.
De hade sparat sitt kavalleri till den här stunden. Kellar hade trott att de inte skulle behöva
använda de bepansrade krigshästarna eftersom de lyckats hålla den dravanska armén i
Vargpasset. Hästarna hade inget utrymme i sluttningen i passet mellan deras pålverk. Det skulle
ha varit slöseri att offra hästarna och soldaterna där.
När den dravanska armén väl brutit igenom hade det gått fort, för fort. Borgalerna hade
effektivt öppnat vägen in i Venlora. Av det han hade sett hittills av den dravanska armén så hade
de inget tungt kavalleri. Det gav dem en mycket stor och viktig taktisk fördel. Han hoppades bara
att det skulle räcka.
Deras anfallsplan var enkel. De skulle slå till hårt och snabbt mot den dravanska arméns
flanker. På det sättet kunde de effektivt reducera deras antal för att sedan dra sig tillbaks och slå
till igen. De kunde på detta sätt nöta ned den dravanska armén till sista man. Kanske.
Kellar blickade återigen framåt. Sikten fram till Vargpasset skymdes delvis av kullar, mindre
klippor och små dungar av träd som stod utspridda framför dem. Han visste att den dravanska
armén börjat röra på sig, men han visste inte exakt hur långt det var kvar innan de möttes. Det
skulle vara snart i alla fall.
När han kom över krönet till nästa stora klippiga kulle planade marken ut. Det var mer en
lång, ganska brant, ås än en kulle. Åsen liknade den han hade sett i Faroiskogen där de hade
posterat ut den mindre styrkan för att se till att arméns rygg skulle hållas fri. Han tecknade genast
till sina befäl att det här var platsen de skulle utgå ifrån. Det här var nu deras borg som de skulle
försvara så länge de kunde.
Från sin position på hästryggen kunde han se mynningen till Vargpasset igen. Den dravanska
armén var redan i rörelse och inte längre bort än ett par hundra meter. Produs gav med ett par
snabba tecken order om att några av hans befäl skulle postera ut så mycket mannar de kunde
avvara här på åsen. Ett stort antal bågskyttar och fotsoldater spred genast ut sig över den stora
branten.
291