Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

fotspår och deras röda uniformer glimmade ondskefullt i det svaga ljuset. Chratunga vek vant av
vid korridorerna som avlöste varandra. Han lade knappt märke till de tjocka mattorna som låg på
golvet eller de otaliga tavlor och statyer som prydde väggarna längs hans väg. Han var fylld av
upphetsning. De hade fått tag på den fruktade mannen snabbare än han hade vågat hoppats på och
för en liten stund sen hade han fått veta att mannen befann sig på borggården.
Han vek runt ett hörn och fortsatte nedför en trapp. Den stora porten som ledde ut ur slottet
öppnades av två soldater när han kom gående och det bleka skymningsljuset släpptes in i
korridoren. Han klev ut på borggården och såg sig omkring. För ett ögonblick fylldes han av
besvikelse, han kunde inte se mannen någonstans. Sedan tycktes en skepnad materialisera sig från
stenmuren till höger om honom och mannen kom lugnt gående mot Chratunga.
Chratunga sträckte på sig när han synade mannen han hittills bara hört historier om. Mannen
var klädd i mörkbrunt läder som smet åt om hans smala kropp. Han var något kortare än
Chratunga och hans långa rödaktiga hår svajade nästan graciöst när han kom gående. Mannen
hade ett mycket mjukt avlångt ansikte och Chratunga tyckte nästan att han såg feminin ut. Han
hade en mantel som dolde ett bälte fullt med knivar och små läderpåsar. På underarmarna hade
han tre trekantiga stålskenor fastspända. Chratunga hade aldrig sett sådana vapen och han
undrade om de verkligen gjorde någon nytta eller om mannen hade dem bara för att skrämmas.
På knäna satt stålpiggar fastsatta på hans läderdräkt och på ryggen hade han ett långt smalt svärd
fastspänt. Det svajade lätt bakom mannen. Svärdshjaltet var format som en drake. Det var
noggrant utsirat och detaljerna var mycket tydliga. Små fjäll och taggar syntes på drakhuvudet
och de små ögonen tycktes glimma ondskefullt. I munnen på draken satt själva svärdsbladet
fästat, vilket gjorde att det såg grymt ut. Runt halsen bar mannen även ett smycke i ett
läderhalsband. Det var en stor vit tand med en gråaktig sten fastsatt i mitten av den.
Det som fångade Chratungas uppmärksamhet var dock mannens ögon. Genom båda ögonen
löpte två röda strimmor vilket fick det mjuka ansiktet att utstråla en auktoritet som få ting kunde
mäta sig med. Inte ens det skräckinjagande svärdet kunde dra uppmärksamheten till sig när man
väl sett ögonen på mannen. De röda strimmorna var helt parallella och Chratunga undrade hur
mannen fått dem. Han frågade inte. Mannen stannade en meter ifrån honom med händerna
hängandes utmed sidorna.
bästa.”
”Det är bra att du är här. Jag har hört många historier om dig Tasrun, det sägs att du är den
87