Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

ögonen. Det gav Kellar den tid han behövde för att resa sig upp och ta ett halvt steg bakåt. Han
kastade en snabb blick över axeln och kunde konstatera att det inte verkade finnas fler fiender
runt honom, i alla fall inte just nu.
Det innebar att de var tre mot en, men nu var han åtminstone inte omringad.
Han ställde sig bredbent med vänster ben framför det högra och höjde svärdet, redo att gå till
attack. Mannen som han tacklat omkull hade kommit upp på fötterna. Nu stod de alla vända mot
Kellar. Deras ögon glimmade ondskefullt i det matta skenet från eldarna längre bort i lägret.
Mannen som slagit efter Kellar med en spikklubba höjde den återigen och gick tyst till attack.
Kellar fylldes plötsligt av rädsla. De här männen rörde sig inte som vanliga soldater. Under den
korta stund det tagit för Kellar att inse att han och armén var under attack så hade han inte hört ett
ljud från männen som stod framför honom. Han visste med ens att de var professionella mördare.
Han hade inga tvivel längre, de här männen var här för att döda honom och han blev plötsligt
rädd att de skulle lyckas.
I sista stund tog han ett snabbt steg åt sidan och spikklubban ven förbi hans ansikte så nära att
han kunde känna vinddraget. I samma stund stötte han svärdet uppåt och lyckades köra in det i
mannens bröstkorg. Mannen stönade till och föll ner på knä. Kellar slösade ingen tid utan drog
snabbt svärdet ur mannen och tog sedan två snabba steg framåt samtidigt som han högg från
sidan mot en av männen som var kvar.
Mannen hoppade vigt undan och högg efter Kellar med sitt svärd. Kellar parerade slaget men
var tvungen att dra sig bakåt. Medan Kellar var upptagen med den enda mannen så avancerade
den andra snabbt på hans vänstra sida. I händerna hade han knivar. Han högg mot Kellar som
med nöd och näppe lyckades ducka. Kellar hade inget utrymme att svinga svärdet där han stod på
huk så istället körde han upp hjaltet i ansiktet på mannen med knivarna. Det smällde till med ett
dovt krasande när mannens näsa krossades och han stapplade förvånat bakåt av smärta. Han
skulle vara ur spel länge nog för att Kellar skulle kunna fokusera all sin uppmärksamhet mot den
sista mannen med svärdet. Det brände till av smärta i högerarmen när fiendens svärd skar igenom
hans tunna tröja och skar upp ett stort jack i armen. Kellar skrek högt av chocken och var nära på
att tappa sitt svärd, men han visste att om han gjorde det så skulle han vara förlorad. Han såg
svärdet komma vinandes genom luften igen och han visste att han måste handla, annars skulle
han bli nerhuggen av lönnmördare och ingen skulle veta vad som hänt honom. Han tog ett snabbt
steg framåt och lyckades med sin friska vänsterarm stoppa mannens hugg genom att ta tag i hans
205