Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Vinet svävade lugnt upp genom luften, en dryg decimeter ovanför bordet. Sedan flöt det långsamt
mot en blomvas som stod mellan två tallrikar. Det ryckte till i bubblan, som om den skulle
sprängas, men vinet rann istället långsamt ned i blomvasen. Bordsskivan hade sugit åt sig lite av
vinets röda färg. Där det runnit ut fanns nu en stor rödaktig fläck. Tar kände försiktigt på fläcken,
den var torr som fnöske.
De stirrade alla med uppspärrade ögon på blomvasen där vinet försvunnit ner.
Valgone gned sig på hjässan med sin fria hand.
”Som ni ser så kan stenen kontrollera vätskor. Jag tryckte ihop vinet i botten på tillbringaren
och trycket fick den att gå sönder. Kan ni nu föreställa er vad som skulle kunna hända om någon
med stor magisk förmåga hade tillgång till den här?”
De andra nickade bara. Det var helt tyst i rummet och de föreställde sig floder som plötsligt
störtade in i slottet och dränkte dem.
Valgone viftade nästan nonchalant med stenen.
”Man behöver inte elementstenen för att utföra det jag precis gjorde utan det kan göras med
vanlig magi. Men elementstenarna förstärker kraften och förmågan hos personen som använder
den och det är därför de är en så stor fara. Låt mig visa er en annan sak.”
Valgone sträckte ut handen ovanför bordet och plötsligt dansade en blå eldslåga i hans
handflata. Den sprakade inte som en vanlig eld utan den bara dansade tyst. De andra kunde känna
värmen från den. Valgone tog med sin andra hand den trasiga tillbringaren och satte ner den på
golvet så att alla kunde se den. Han spretade med fingrarna och flamman i hans hand flöt
långsamt ut i tomrummet mellan honom och tillbringaren. Den blå elden störtade plötsligt ned
och omvärvde tillbringaren i flammor. Valgones ansikte var hopskrynklat av koncentration när
han kontrollerade sin magiska eldsflamma. Det började knäppa i metallen och de såg hur sprickor
började bildas i den. Sedan började den smälta och långsamt rinna ihop till en pyrande metallhög.
En svag rökslinga steg från högen och gav ifrån sig en frän doft. Valgone slöt handen och
eldsflamman som dansade ovanpå det som återstod av tillbringaren slocknade.
”Sådan här eld kan man skapa med magi och även om jag, eller någon annan magiker, skulle
kunna sätta eld på slottet så är det som ett grässtrå ute på en äng i jämförelse med vad eldstenen
skulle kunna göra. Den magiska elden kan vara mycket hetare än elden från de största
masugnarna. Får Garland tag i den skulle han kunna sätta eld på hela världen.”
De andra stirrade storögt från Valgone till högen som varit en tillbringare. De flesta av dem
127