Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

livit sent och de flesta soldaterna i den dravanska armén hade gått och lagt sig. Här och var satt
en vakt och stirrade ut i mörkret men det var väldigt få eftersom så här långt in i lägret.
Det var dags att sätta igång med det verkliga uppdraget. Produs och hans två män drog fram
varsin liten glasflaska med kork. Sedan gick de från tält till tält och där de kunde droppade de
några droppar gift från små flaskor i soldaternas kokkärl och kittlar som fortfarande stod framme
över natten. Om tälten hade en vakt så gick de bara vidare till nästa tält istället. Det var inte stora
mängder droppar och giftet skulle inte räcka till särskilt många soldater, men de som blev sjuka
skulle ha diarré och yrsel ett par dagar. Dels skulle de soldater som blev smittade vara
stridsodugliga. Dessutom skulle misstänksamheten om någon allvarligare sjukdom sprida sig
bland fiendeleden och vad reaktionen än blev skulle den venloriska armén tjäna på det. Om ryktet
om en sjukdom spred sig kanske några fiendesoldater skulle desertera, eller bli satta i karantän.
Eller avrättade. De hade kommit överens om att ett enkelt gift var det bästa. Ett dödande gift
skulle bara göra den dravanska armén mer målmedvetna och de skulle bara kunna förgifta en
bråkdel av soldaterna. Diarré däremot är en underskattad vän i ett krig. Soldater med magknip
strider inte väl och dessutom smittar det lätt. På det här sättet kunde de sätta en stor del av armén
ur spel under en längre tid.
De fortsatte längre inåt i lägret medan de portionerade ut giftet där de kunde. När de små
flaskorna till slut var tomma stoppade de tillbaks dem i sina fickor och började sedan leta efter de
dravanska förråden.
De fick gå i en stor cirkel innan de till slut hittade ett tiotal vagnar parkerade i utkanten av
lägret. Tre vakter stod runt omkring och pratade lågmält och de vände misstänksamt blickarna
mot Produs och hans två män när de kom gående.
Produs vinkade ivrigt till sig vakterna och när de vände uppmärksamheten mot honom högg
hans män blixtsnabbt ned dem. De hann aldrig förstå vad som hände innan deras liv släcktes.
Produs kastade en snabb blick över axeln medan hans män gömde kropparna under en vagn.
Nu var de tvungna att handla snabbt och han hoppades att resten av hans män var beredda.
En av Produs soldater letade snabbt igenom vagnarna och fann snart det han sökte. Han lyfte
ned en liten tunna på marken och högg ett jack i toppen av den med sin stridsyxa. Doften av olja
spred sig runt omkring dem. Utan att tveka gav han tunnan till den andra mannen och högg sedan
hål på en till. Sedan hällde de ut oljan över vagnarna så att all mat och utrustning armén hade vid
det här förrådet var indränkt.
240