Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

egentligen hade där under. Sedan hade hon bara släppt ut råttorna som slött pilat iväg bland alla
människor inne på teatern.
Det hade fått önskad effekt och de förnäma damerna hade skrikandes släppt sina solfjädrar
när de sett de lurviga råttorna kräla omkring bland deras fötter. Tar utnyttjade den sekund av
panik och förvirring som skriken skapade. Det var han som hade ropat att det brann. Eftersom
ingen förstod vad som hände så var tumultet som följde ett faktum.
När Tar och Tife trängdes med alla andra för att komma ut hade de stulit så mycket de kunde
från de skräckslagna människorna som bara ville komma ut. Tar hade inte ens behövt anstränga
sig för att länsa dem på värdesaker. Tife hade koncentrerat sig på att ta börsar och mynt ur deras
fickor och Tar hade koncentrerat sig på smycken och ringar. Det klirrade i fickorna på dem där de
skrattandes gick hemåt. De visste inte hur mycket de fått tag på men det var en hel del. De skulle
dela upp bytet när de kom tillbaks till värdshuset. De skrattade och småpratade där de gick i
labyrinten av smågator. Ingen av dem såg mannen som stod gömd i skuggorna i en gränd. De
rödstrimmiga ögonen betraktade lugnt tjuvarna när de passerade honom.
Till slut var de framme vid värdshuset och de klev in genom dörren. Det var mycket
människor där nu som åt och drack men Tar och Tife brydde sig inte om dem utan gick istället
uppför trappan till deras rum. De gick in i Tifes rum eftersom de inte ville att de andra skulle se
deras byte. I samma stund de stängde dörren kände Tar att någon var i rummet. Hur visste han
inte men han visste att någon var där inne.
”Det var på tiden att ni kom”, sa en röst med beskt tonfall.
Bakom dörren satt Valgone på en stol i hörnet och blängde på dem.
Kapitel 12
De satt allihop samlade i Glands rum och Valgone vankade av och an på golvet. Valgone hade
klampat in där när Tar och Tife berättat om deras nya färdkamrater och bryskt presenterat sig. De
hade berättat om allt de varit med om sedan de skiljts åt. Deras flykt från handelsvägen, deras tid
hos desertörerna, striden med borgalerna och slutligen Tars möte med kung Kellar Vona på
teatern. Valgone grymtade till då och då medan de berättade men han sa inget. När de var klara sa
Valgone bara kort att de var tvungna att träffa kungen imorgon. Gland reste sig upp och tycktes
med ens fylla upp hela rummet. Han såg ut som ett berg som tornade upp sig i rummet.
120