Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

efästningarna.
Produs höjde återigen svärdet och en ny svärm pilar for iväg i den klara luften. Åter
hundratals soldater stupade vilket gjorde fiendens framryckning svårare när de snubblade och föll
på kropparna efter sina fallna kamrater. De som föll hade svårigheter att ta sig upp och många
blev krossade under sina kamraters fötter när de kämpade för att komma fram till den venloriska
armén.
Sedan var de plötsligt framme vid pålverket som utgjorde den venloriska arméns första
försvarslinje. Dånet var öronbedövande när soldaterna brakade ihop i en kamp på liv och död.
Soldaterna i den första linjen stod längst ner, nedanför den första terrassen. Rampen upp var
spärrad av de venloriska soldaternas sköldar och svärd. För angriparna såg det ut som att den
första försvarslinjen stod uppställda i ett tätt led, redo att försvara Vargpasset med sina liv.
Egentligen bestod ledet av de fångar som desertörerna tagit med sig. Produs hade insisterat på att
använda dem direkt för att spara deras egna män. Fångarna var där av tvång, men de var inte
desto mindre bra soldater. Desperationen i det hela eldade på deras vilja att överleva. De hade
inget annat val än att strida för sina liv.
Produs hade hela tiden varit rädd att de skulle vända sig mot den venloriska armén istället för
att kämpa mot den anstormande styrkan. Därför var hundratals pilbågar riktade mot den mindre
enhet som befann sig i första försvarslinjen. Och därför var fångarna också tryggt avspärrade från
de venloriska soldaterna eftersom de befann sig fångade nedanför den första terrassen. De hade
ingen möjlighet att ta sig upp på terrassen utan att bli skjutna i ryggen. Fångarna bildade en liten
ö mellan de båda arméerna och de slogs för sina liv. De dravanska soldaterna stupade i mängder
under deras svärd innan den sista av fångarna till slut blev dödad. De hade fyllt sitt syfte och det
utan att de venloriska soldaterna hade behövt riskera livet.
Kellar var med i andra linjen uppe på terrassen, tillsammans med Produs och ett tjugotal av
sina personliga livvakter. Han tänkte inte stå längst bak i armén och bara se på. Om han kunde
döda fienden själv här framme skulle det tjäna två viktiga syften. Dels skulle han tjäna alla deras
syften med att decimera den dravanska armén. Dels ville han inte gömma sig längst bak som en
rädd hund med svansen mellan benen. Det här var hans land. Hans strid. Han skulle ingjuta mod i
männen bakom honom. Han duckade istället för ett svärd som kom farande genom luften
samtidigt som han stötte sitt eget svärd i en fiendes bröst. Soldaten föll ihop med ett skrik och
sedan blev han krossad under de andras fötter.
227