Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

ödsprängda på det sättet.”
Tar svor till, han visste vem det var. Tife såg oroligt och frågande på honom.
”Tasrun”, sa Tar kort.
Tife slog ut med händerna. ”Jaha? Vem är det?”
”Han är en prisjägare”, sade Tar bistert. ”Någon har satt ett pris på våra huvuden och den
mannen vill vi inte råka ut för. Jag har aldrig träffat honom personligen men de historier jag
hört… Det sägs att han aldrig har misslyckats med ett uppdrag och att han inte skyr några medel
eller låter någon stå i sin väg.”
Han vände sig mot Ezat. ”När hände detta?”
”Någon timme efter att ni gett er av imorse. Jag berättar detta för att han var mycket
obehaglig. Han lovade mig en stor summa pengar om jag såg er och meddelade honom men han
gav mig kalla kårar och jag vill inte hjälpa honom på något sätt…” Ezat såg besvärad ut.
”Jag måste tyvärr be er att lämna mitt värdshus. Det är inte bra för affärerna att ha en sådan
karl stryka runt här och ställa obehagliga frågor till mig och gästerna.”
”Vi förstår”, sa Valgone kort. ”Vi ska strax ge oss av, vi ska bara hämta vår packning så
slipper du bekymra dig.”
Ezat nickade lättat.
Om Tasrun var efter dem hade de ont om tid. Det var hög tid att ge sig av från Argovona. Tar
tyckte fortfarande inte om att känna sig som en bricka i ett spel, men nu hade han inte mycket val.
Vad som helst skulle vara bättre än om Tasrun fick tag i dem. Det skulle han med all säkerhet
göra om de stannade kvar. Han skulle aldrig ge sig förrän han antingen fångat dem, eller tills
Tasrun själv föll död ned på marken. Tar visste att många försökt döda Tasrun förut men ingen
hade lyckats hittills. De var återigen tvingade på flykt och den här gången lurade faran alldeles
för nära i form av två rödsprängda ögon och stenhård beslutsamhet.
Kapitel 14
Skymningen började sänka sig som en mörk slöja över himlen och en mild bris fick gräset på
sidan av vägen att långsamt svaja fram och tillbaka. Framför dem reste sig en stor svart skog som
såg allt annat än inbjudande ut. Det hade gått ungefär en vecka sedan de hastigt flytt från
Argovona och tidigare under dagen hade de stannat till vid en liten by som låg intill en å och köpt
145