Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

på slätten kunde han se konturerna av en liten grupp människor som tycktes närma sig. Han
undrade vad det var för några? Venloriska soldater som tagit till flykten? Dravanska lönnmördare
som kommit för att hugga honom i ryggen. Han hade inte tid att fundera på vilka det kunde vara.
Han var framme vid flanken och han kastade sig genast in i striden. Han högg med svärdet i vida
bågar och fällde flera dravanska soldater. Han duckade då en yxa kom vinande genom luften och
stötte svärdet uppåt. Blod skvätte på hans armar men Kellar märkte det knappt. Hans skadade arm
värkte oroväckande, men han ignorerade smärtan. Så länge han kunde svinga sitt svärd så
fungerade armen som den skulle. Han parerade ett hugg samtidigt som en av hans livvakter högg
huvudet av en soldat som kom rusande mot dem. De slogs för sina liv.
På andra sidan åsen gjorde sig Casha och desertörerna, tillsammans med ett stort antal
venloriska soldater, redo att möta den dravanska armén. Casha kramade sin stridsyxa med
händerna. Den kändes märkvärdigt nog lätt. Samtliga muskler i hans stora kropp var på helspänn.
Han kastade en blick åt sidorna och såg sina kamrater. De var alla redo att ta ut sin hämnd på den
dravanska armén. Han nickade gillande, det skulle bli en bra strid. Han önskade bara att Gland
varit här och lett dem. Desertörerna saknade alla den väldige mannen.
Casha sköt bort tankarna. De dravanska soldaterna var bara ett femtiotal meter bort nu, snart
skulle hans yxa få smaka blod. De dravanska soldaterna hade spridit ut sig ännu mer. De rörde sig
i formen av en halvmåne mot kullen. Den venloriska armén var sakta men säkert på väg att bli
instängd.
Pilarna från båda arméerna regnade fortfarande in över båda sidorna och mängder med män
skrek av smärta då pilarna skar in i deras kroppar. Stridslarmet var öronbedövande när Casha
måttade sitt första hugg mot en dravansk soldat. Han klöv mannen på mitten. Stridsyxan var
otymplig att parera hugg med, istället väjde han undan för svärdshugg eller tog ett snabbt steg åt
sidan för att få svängrum medan han hela tiden svingade yxan. Den dravanska anfallslinjen blev
snabbt utplånad, men det kom hela tiden nya soldater för att fylla igen hålen. De venloriska
soldaterna stred tappert och de dödade hundratals fiender, men de blev hela tiden tvingade bakåt
upp på sidan av åsen. Ibland vann de tillbaks lite mark men det blev snabbt klart att de inte skulle
kunna slå sig fria.
Den venloriska armén var utspridd i en väldig v-formation, men den pressades ihop mer och
mer av det stora antalet dravanska soldater. Kellar började bli trött där han kämpade tillsammans
med sina landsmän. Hans skadade arm ville inte riktigt lyda, vilket gjorde att han fick
296