Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Utanför hörde de en fågel som glatt kvittrade åt den fina dagen.
Valgone snappade åt sig en brödbit som han tankfullt började tugga på.
Tife som hittills inte sagt mycket lade händerna på bordet och lutade sig bakåt. Stolen
knarrade under henne.
”Det enda jag inte förstår av din historia är varifrån elementstenarna kom från början. Det har
du aldrig sagt.”
Valgone tittade ut i luften. Tife trodde först inte han hört hennes fråga men efter en lång
stunds tystnad tog han åter till orda.
”Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Stenarna är uråldriga, kanske från tiden då vår värld
uppstod. Innan de stora krigen, innan hotet från Garland, så var stenväktarorden stor. De tempel
där elementstenarna förvarades användes som lärosäten. Vi försökte förmedla alla möjliga
kunskaper. Kunskap om magi, läkande örter, kunskaper om alkemi och järnsmide. Med andra ord
lärde vi ut vad vi kunde till dem som ville lära sig. På den tiden var templen fyllda av liv och
rörelse.
Det fanns även personer redan då, för flera hundra år sedan, som försökte besvara din fråga
Tife. De satt i månader, vissa satt i flera år och studerade uråldriga skrifter för att försöka förstå
varifrån elementstenarnas kom. Det de lärde sig var att stenarna är mycket gamla. Uråldriga är
kanske inte ens rätt ord för att beskriva deras ålder. I en mycket gammal skrift hittade de en
passage som gav oss en ledtråd till varför elementstenarna existerade. För ofattbart länge sedan
hotades världen av något. Någon skapade då stenarna för att bekämpa det här hotet. Vi vet inte
vem eller varför. Det enda som stod var att en magisk varelse skapade elementstenarna för att ha
ett skydd mot hotet. Vi vet inte ens vad hotet var, bara att det var en fara för hela världen. Vi fick
aldrig något svar på det. Upptäckten gjorde oss såklart nyfikna, men vi lyckades aldrig hitta något
bättre svar på frågan om vart elementstenarna kommer ifrån. Besvarar det din fråga?”
Tife nickade svagt. En känsla av ödmjukhet for plötsligt genom henne. Hon kände sig med
ens liten i vattenstenens närvaro. Om den var så gammal som Valgone beskrev den så undrade
hon hur världen hade sett ut då stenarna skapades. Hon skakade på huvudet för att skingra
tankarna.
”Vi får inte under några som helst omständigheter låta Garland få tag i elementstenarna. Han
skulle kunna ödelägga världen snabbare än vi hinner blinka och vi skulle alla bli förslavade. I
bästa fall…” Valgone avslutade inte meningen. Istället bytte han ämne.
132