Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

jämna mellanrum och han log vid minnet av Ubo som alltid välkomnade honom med öppna
armar och en förmanande, men vänlig och nästan skämtsam, blick när Tar berättade om sina
egenskaper.
Han flyttade runt ett tag medan han övade sina färdigheter i tjuveri. Han blev snart så skicklig
att han kunde stjäla hatten från folk medan de pratade med varandra. Tar avslöjade också att han
hade en förkärlek för att samla skatter på hög. Han skrockade för sig själv där de skumpade fram
på hästarna vid tanken på alla stulna värdesaker han gömt undan. Det fanns hälare i Collcott som
gärna lade vantarna på större partier skatter och värdesaker. Men eftersom Tar sällan hade behov
av att söka upp andra tjuvar för att göra affärer så föredrog han att gömma undan sina byten
istället. Tife undrade hur mycket det rörde sig om men det ville Tar inte svara på.
”En del”, sa han bara kryptiskt och blinkade med ena ögat åt henne. Tife bubblade av
nyfikenhet men lyckades lägga band på sig.
Samtalet dog ut och de red under tystnad en stund ensamma med sina tankar. I täten gjorde
Gland plötsligt en serie tecken åt sina mannar och två av dem försvann iväg i skogen. Tar och
Tife manade på hästarna och red ifatt Gland. Faris såg spänd ut där hon satt framför honom.
”Vad står på?” Tar blev orolig när han såg den lilla flickan så spänd.
”Något är på gång”, sa Gland korthugget.
”Vad är på gång?”
Gland blängde på honom. ”Jag vet inte, Faris kände något.”
Den lilla flickan stirrade stelt framför sig och höll Väs i ett hårt grepp tryckt mot kroppen.
”Kände något? Hur menar du?” Tife kände sig plötsligt olustig.
”Ibland känner jag saker.” Faris vände sig mot dem. ”Ibland vet jag bara om det är något
farligt i närheten och ibland känner jag om personer är snälla eller dumma.” Hon pekade med sin
lilla hand på Tar.
”Det var därför vi måste hjälpa er. Ni är snälla, och så har du något i dig… något magiskt.”
Tar stirrade häpet på henne. Han hade inte hört talats om så mycket magi i hela sitt liv, men
sen de träffade Valgone verkade alla prata om magi.
”Men jag har ingen magi. Det jag gör är inget magiskt utan handlar bara om fingerfärdighet.”
Faris skakade på huvudet. ”Du har något i alla fall.” Hon trutade med läpparna åt honom.
Ibland lät hon så vuxen att Tar inte visste vart han hade flickan. Han visste inte vad hon
pratade om nu heller men han bestämde sig för att byta ämne.
79