Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

dem vändes förvånade ansikten mot skriket och när soldaterna märkte att det fanns inkräktare i
deras läger gav de upp ett stridsvrål och satte fart mot Produs och hans kamrater.
Produs och hans män började springa. De högg skoningslöst och effektivt ned de soldater som
kom i deras väg. Förvirringen hjälpte dem och många män de högg ned visste fortfarande inte
vad som hände. Några kravlade förvirrat fram ur sina tält bara för att bli nedhuggna när Produs
och hans män sprang förbi. Men det var för många fiender.
Soldater kom springande från alla håll och snart började de känna sig omringade. De vek av
från den större huvudgatan och sprang istället på mindre stigar mellan tälten. Det var mer
riskabelt eftersom de riskerade att snubbla på tältpinnar och rep, men de hade åtminstone ett
tillfälligt skydd då vissa av tälten reste sig över deras huvuden. De sprang vidare medan de
duckade bakom tälten och stötte svärden i män som korsade deras väg.
Till deras fasa märkte Produs att de återigen rörde sig inåt lägret och han stannade tvärt och
signalerade åt sina män att de var tvungna att vända håll. De nickade snabbt och vek av på en
annan stig mellan tälten men snart sprang de in i en stor grupp av soldater. Produs sparkade utan
att tveka en man i skrevet och samtidigt som han vek sig dubbel högg han huvudet av en annan
soldat. Överraskningsmomentet räckte inte längre och nu var de tvungna att slåss för sina liv.
Produs räknade till ungefär tio fiender medan han duckade för ett svärd som kom flygande
samtidigt som han skar upp en annan man. Plötsligt insåg de dravanska soldaterna att de inte
kunde slåss mot den storvuxne mannen med det röda skägget och vinna. En av dem släppte sitt
svärd och sprang därifrån samtidigt som han ropade på hjälp.
I ögonvrån såg Produs att en av hans män högg ned ytterligare en soldat och sedan var det
plötsligt tyst runt omkring dem igen. När han vände sig om såg han att den andra av hans män låg
död på marken. Han höll handen tryckt över bröstet i ett sista tappert försök att hindra blodet från
att välla ut från det stora gapande såret, men han var redan död och det fanns inget de kunde göra
för honom.
Bister vände sig Produs den andre och denne nickade bara sorgset. De var tvungna att röra på
sig annars riskerade de att gå samma öde till mötes. Produs böjde sig snabbt ner och slöt ögonen
på sin fallne kamrat. Därefter skar han av det röda sidenbandet och stoppade det i en ficka. Ju
mindre de avslöjade för den dravanska armén desto bättre.
Den plötsliga striden hade trots allt gett dem lite andrum och de kunde smyga sig en bra bit
mellan raderna av tält innan de slutligen reste sig upp. I stridens hetta hade Produs glömt att han
242