Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Valgone gick snabbt in till mitten av rummet till stenpiedestalen. Tankarna virvlade runt i
huvudet på honom. Han tänkte dystert på hur livligt det här templet hade varit en gång i tiden. Nu
kändes det som att vistas i en krypta. Han kunde nästan ta på den kompakta tystnaden.
Han sköt snabbt bort tankarna eftersom han inte hade tid att förlora sig i minnen. Han var
tvungen att koncentrera sig på varför han egentligen var här, att hitta ledtråden till vart nästa
elementsten fanns gömd. Han sjönk ner på knä och trevade försiktigt på foten av piedestalen. Han
lät händerna vandra runt den kalla stenen. Utsirningarna kändes skrovliga under hans händer. Han
hittade snabbt det han letade efter och tryckte försiktigt på ett antal dolda knappar.
Det hördes ett svagt mullrande från golvet och Valgone reste sig mödosamt upp och tog ett
långt kliv bakåt.
Piedestalen krängde till och sjönk sedan ner i golvet. Där stannade den tvekandes som om den
inte visste vad den skulle göra nu när den äntligen kunde röra på sig. Sedan åkte den tillsammans
med en stor marmorplatta åt sidan och ett hål öppnade sig i golvet. Där fanns en grovhuggen
trappa ner i mörkret. Det såg ut som någon i all hast huggit den rakt ur berget.
Valgone log segervisst, han hade lyckats tyda ledtråden han fått i uppdrag att lämna efter sig
perfekt. Han hade fått ledtråden av Rajanie för att vid ett sådant här tillfälle kunna skydda
elementstenarna. Men han hade aldrig besökt platsen förrän nu.
Den magiska kristallens ljus han höll i handen skingrade skuggorna och han gick snabbt
nedför den branta trappen. Den tog slut en bra bit nedanför i ett litet fyrkantigt grottrum med
skrovliga ojämna väggar. Valgone insåg med viss beundran att Rajanie hade gjort ett bra jobb när
han grävde ur den här kammaren.
Han tittade snabbt igenom rummet men det var tomt. Chratunga eller Garland hade ju redan
varit här och hämtat vattenstenen och de hade inte lämnat något efter sig. Förutom ledtråden till
nästa sten tänkte Valgone triumferande och fäste blicken på väggen framför sig.
Där fanns en enda rad text uthuggen mitt på väggen och Valgone tog två snabba kliv över
grottans golv så att han kunde se bättre.
I det klara ljuset från den magiska kristallen kunde han läsa ledtråden.
I staden som svaldes dväljs elden.
96