Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Han gjorde en serie snabba tecken åt sina kamrater och de försvann utan ett ljud runt hörnet
på tältet. Produs väntade ett par sekunder och sedan gick han själv runt hörnet på tältet och
banade sig iväg in i det enorma lägret.
Överallt var tält uppspända och mellan dem fanns små upptrampade vägar som de med lätthet
kunde ta sig fram på. Framför tälten satt soldater och en del civila som Produs trodde var kockar
och fältskärar, eller smeder och hantverkare. De satt och pratade och skrattade eller spelade
tärning om pengar. Några drack öl eller vin och på vissa ställen såg han män som låg och sov på
marken utanför tälten. Han kunde höra fotsteg överallt, några lät alldeles nära medan andra bara
var som viskningar i natten. Det gick en ilning utmed ryggen på honom när han med ens insåg på
allvar var han befann sig. Han var nu mitt inne i käftarna på den best som utgjorde deras fiende.
Han ville med ens köra in sitt svärd i dess gap och döda allihop i ett slag för att de invaderade
hans land. Han sköt snabbt känslorna åt sidorna. Han behövde behålla sitt lugn, han kunde släppa
lös sin vrede senare om det skulle behövas.
Han ställde sig i skuggan av ett tält medan han väntade på att hans män gjorde det de skulle.
Det dröjde inte länge förrän han hörde skrik och sedan slog lågor upp mot himlen och bländade
alla i dess närhet.
En oljelampa hade tydligen ramlat av sin ställning och olyckligt satt eld på ett tält. Produs log
inombords. Nu skulle resten av hans män kunna ta sig in i fiendelägret när allas uppmärksamhet
för en kort stund var riktad mot den plötsliga elden.
Det dröjde inte länge innan han belåtet kunde se små grupper av hans egna soldater sprida sig
genom lägret. De var inte mer än tre i varje grupp för att inte väcka någon uppmärksamhet och
eftersom de hade dravanska uniformer på sig var det ingen som lade märke till dem. De hade
knutit ett rött tunt sidenband runt högra armen för att känna igen varandra. Det var en
försiktighetsåtgärd uti fall att de tappade bort varandra. På det sättet kunde de snabbt identifiera
vilka som var deras vänner och vilka som inte var det.
Larmet efter den plötsliga eldsvådan började lägga sig när de fått elden under kontroll och
Produs misstänkte att straffet för ett nedbränt tält skulle svida för den stackare som fick skulden.
Efter en kort stund slöt sig de två männen upp till Produs som först kommit in i lägret. Produs
nickade lätt åt dem och sedan började de gå djupare in i lägret.
De försökte undvika soldaterna så gott de kunde. När de mötte någon låtsades de vara inne i
en viktig konversation om vädret eller striden i passet. Ingen stoppade dem på vägen. Det hade nu
239