Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

spanarna återvände.
Det hjälpte inte att fundera på vad för upplysningar de kunde ha när de återvände så han slog
bestämt bort tankarna. Istället vände han sig mot Larun Kasin, mannen som kom med
desertörerna och som Gland sagt var den främste strateg han någonsin träffat.
Larun var en smal man med långt brunt hår. Det som fascinerade Kellar mest med mannen
var hans skägg. Larun hade ett långt gråsprängt skägg som ilsket stod ut från hans haka i två
flätor. Skägget gjorde att man dels lade märke till honom eftersom det stod i så skarp kontrast till
hans långa, bruna hår, men det tog också uppmärksamheten från hans intelligenta blå ögon.
Kellar hyste inga tvivel om att mannen var intelligent, men han var nyfiken över vad mannen
egentligen kunde.
”Vad tror du om våra chanser att försvara passet Larun?”
Kellar fick det att låta som en alldaglig fråga.
Larun betraktade kungen medan han drog i flätorna med ena handen.
”Jag vet inte än, jag måste se platsen först.”
Kellar blev märkbart besviken, han hade nästan förväntat sig att Larun skulle ha de svar han
så enträget sökte men han visste att han inte kunde begära det. Dels kände männen inte varandra
och sedan hade Larun faktiskt en poäng; de var tvungna att komma dit först. Innan dess var det
meningslöst att planera något. Larun såg besvikelsen i Kellars ögon.
”Ers höghet, vad jag menar är att jag inte kan veta vad jag har att jobba med. Jag har fått
förklarat för mig att den här armén är drygt trettiotusen man stark. Jag har också hört att den
dravanska armén är tre gånger så stor. De har alltså ett väsentligt övertag om uppgifterna
stämmer, och det tvivlar jag inte alls på. Jag var också med i den dravanska armén så jag vet att
deras styrka är formidabel. Det skulle vara självmord att slåss mot dem på en öppen slätt och
således tycker jag platsen för striden är väl vald. För att ha en chans att vinna en sådan här strid
där vi är kraftigt underbemannade, måste vi använda terrängen till vår fördel.
Vad jag däremot inte vet än, eftersom jag inte varit i Vargpasset själv, är exakt hur det ser ut.
Vilka stenblock går att använda som värn? Vilka gropar kan vi gräva större för att lägga ut
dödliga fällor för fienden? Vilka stigar i bergen kan vi använda till bakhåll? Vilka stigar behöver
vi bevaka? Eller rasera? Kan vi bygga belägringsmaskiner på den tid vi har? Har vi någon
användning alls av belägringsmaskiner? Hinner vi över huvud taget fram i tid eller måste vi
måhända slåss där vi minst vill det; på öppen slätt?”
215