Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Jag är redo.”
Kapitel 1
Mannen vinglade fram längst den breda kullerstensgatan. Hans mörka kläder, som täcktes av en
grå mantel, var smutsiga och nedstänka av lera. Han hängde med huvudet vilket gjorde att det
bruna håret nästan helt täckte de grå intelligenta ögonen under den höga pannan. Ansiktet var
kantigt utan att vara grovhugget. På den smala hakan fanns ett tunt lager ojämn skäggstubb. På
högra kinden fanns en tydlig smutsfläck och på den smala näsan fanns ett smalt streck jord tvärs
över näsryggen. Det såg ut som om han hade ramlat omkull nyligen och glömt torka bort smutsen
från ansiktet. I vanliga fall skulle han ha sett normal ut, en ung, slank man på dryga
hundraåttiofem centimeter, vem som helst i staden. Men idag var han skitig och ovårdad.
Människorna han mötte rynkade på näsan innan de klev åt sidan för att inte råka stöta ihop
med honom. Han stannade upp mitt i gatan för att hämta andan, sedan satte han flaskan han hade
i handen till munnen och drack två stora klunkar. Han grimaserade när han svalde och sedan gick
han in till sidan av gatan för att undvika att bli nedtrampad av en häst som drog en kärra.
Han stannade bredvid en liten trädörr där han tog stöd mot husväggen för att inte ramla
omkull. Han betraktade livet ute på gatan medan han vilade sig. Våren var på väg att passera
vilket gjorde att det var mängder med människor ute. Försommarvindarna rullade genom staden
och lyste upp tillvaron för människorna.
Förutom stadens alla invånare hade nu alla möjliga sorters människor börjat söka sig till den
väldiga staden Collcott som var huvudstad i landet Dravanu. Där mannen stod kunde han se fler
kärror rulla förbi. De skumpade långsamt upp och ner på den stenbelagda gatan. Han kunde se
köpmän som antingen stod utmed husväggarna och ropade ut priser på sina varor, eller som
försökte sälja sina varor direkt från vagnarna. Där fanns också gycklare som försökte tjäna en
slant genom att jonglera med äpplen eller bollar. Någon i färgglada kläder slog kullerbyttor för att
imponera på de som passerade. I ett gathörn stod en flicka och sålde blommor från en korg.
Längre ned på gatan därifrån han kommit spelade någon flöjt och musiken spred sig i den varma
klara luften.
Collcott låg vid kanten av den väldiga sjön Relnore. Stadens läge hade fått den att blomstra
och fyllt den med liv och rörelse under många hundra år. Collcott hade ett naturligt skydd mot
8