Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Jo, jag skulle säga att Vargpasset var ett bra val för att ta sig in i Venlora. Men tanken som
slog många av oss var att misralerna har betett sig konstigt under de senaste veckorna. Vi har till
exempel befunnit oss på Ravaslätten under två veckors tid nu. Som om vi väntade på något.
Misralerna sa bara att det var förstärkningar från norr. Visst, de där monstren till borgaler dök
upp till slut.”
”Det vet vi redan”, fnös Kellar. ”Vad är det som är konstigt med det?”
”Ers höghet…”, soldaten harklade sig för att få rösten stadig. ”Varför gick vi inte igenom
Vargpasset tidigare? Den venloriska armén hade väl knappast varit här två veckor innan striderna
började?”
”Fortsätt”, Kellar var plötsligt på helspänn. Det här hade han inte förväntat sig att få höra.
”Vad jag menar är att det, så här i efterhand, verkade mycket konstigt att vi inte gick igenom
så snart vi kunde. Vi kunde ju dessutom ha anfallit Venlora från Kagaslätten, eller gått runt
Angimal och på så sätt fortfarande ha vårt numerära övertag. Men Trapenner och misralerna
beslutade att vi skulle marschera genom Vargpasset. Det märkliga är att vi väntade så länge på att
sätta igång. Ni hann ju bygga era försvarsmurar som var så gott som omöjliga att ta sig igenom”,
soldaten skakade dystert på huvudet innan han åter tog till orda.
”Men konstigheterna slutade inte där. Trapenner är en hård och skrämmande man ska ni veta.
Om han säger åt en att göra något så gör man det. Annars hänger man och dinglar i ett träd
snabbare än man hinner dra sitt svärd. När det väl stod klart att ni höll passet så tycker jag att det
rimligaste skulle vara att dra sig tillbaka och kanske se över sina alternativ. Till exempel att
marschera runt Angimal istället. Men Trapenner piskade på oss. Så här i efterhand verkar det…
dumt helt enkelt att offra så många soldater mot era försvarsställningar. Det var ju uppenbart att
det skulle bli onödiga förluster för båda sidorna.”
”Menar du att Trapenner medvetet sände så många soldater i döden? Varför skulle han göra
det?” Produs tog ett steg framåt och gned sig i skägget. Han var också fängslad av den
tillfångatagna soldatens historia.
”Jag vet inte varför. Jag berättar bara vad jag har funderat på de senaste dagarna. Men det
märkligaste skedde precis innan vi gick till anfall här, på den här sidan av Vargpasset menar jag.
Strax innan vi började marschera mot er så gav samtliga misraler order till våra befäl att vi skulle
anfalla, men sedan vände de om och försvann tillbaks genom Vargpasset. De lämnade oss åt vårt
öde här. Varför gjorde de det? Den frågan har gnagt i mig ända sedan dess och jag trodde jag
305