Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Vad säger ni om en bit mat? Det här var så goda nyheter att jag tycker vi förtjänar att fira
lite. Kriget är så gott som över och alla har hittat hem till slut. Jag skickar bud till kockarna att vi
ska hålla en festmåltid.”
De andra instämde mumlande och sedan gick de ut ur tältet för att invänta maten. Den varma
sommarluften slog emot dem och värmde deras hud. Nu kändes allt plötsligt inte så hopplöst
längre. Det var som om solen sköljt bort all ondska i världen. De kunde återigen höra fågelsång
istället för vapen som slog mot varandra. Ett stillsamt lugnt sänkte sig över slätten.
Valgone stannade upp och torkade svetten ur pannan. Han satte sig på en sten täckt av mossa
medan han drog in den kyliga kvällsluften i lungorna. När han andades ut bildades ett litet moln
framför munnen. För första gången på veckor kände han sig något lugnare. Han hade tre av
elementstenarna. Det innebar att vad Garland än planerade så skulle han inte lyckas. Inte enbart
med vindstenen som Garland fortfarande hade. Men Valgone kunde inte känna sig helt lugn
innan han hade fått tag på den saknade elementstenen. Han strök sig över hjässan medan han
funderade på hur det skulle gå till. Nåväl, en sak i taget. Först var han tvungen att återigen
gömma de elementstenar han hade. Efter det kunde han försöka ta reda vad Garlands plan
egentligen var. Han visste egentligen redan vad Garland ville uppnå. Det var samma anledning
som hade fått de gamla krigen att blossa upp. Han själv och Garland var kanske de enda som
fortfarande levde som visste vad den egentliga anledningen var. Han tyckte inte om att behöva
ljuga för de människor som litade på honom, men de var inte redo för sanningen. Det var bäst så
här. Det som gnagde i honom var att han inte visste vad Garland planerade för att uppnå sitt mål.
Det mål som Valgone och de få stenväktarna som visste om sanningen kämpat så hårt för att hålla
hemligt och säkert. Vad Garlands plan än var så fick det inte ske. De var här av en anledning. Om
Garland lyckades skulle allting vara förstört. Nej, det fick inte ske.
Valgone hade en oroande känsla av att det saknades pusselbitar. Alltför många bitar. Att
Chratunga var Garlands tjänare visste han redan, men hur passade Chratunga in i bilden
egentligen? Han hade drivit kriget mot Skuggorden till bristningsgränsen. När det väl brast hade
den dravanska armén attackerat Venlora. Vad skulle det tjäna till? Fanns det något som Garland
behövde i Venlora? Varför skickade han i så fall inte bara sina tjänare dit? Valgone var glad att
de vunnit kriget. Om de inte gjort det skulle hotet från Garland vara mycket påtagligare. Men han
307