Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

fortsatte.
”Nyckeln du stal av mig, ge mig den.”
Tar plockade fram nyckeln från en ficka. Han räckte utan en min över den lilla silvernyckeln
han tagit från den gamle mannen i Collcott.
”Den här nyckeln är magisk. Jag misstänkte att du behövde den för att ta dig in i tornet i
Collcott, det stämmer väl?” Han väntade inte på ett svar från Tar utan fortsatte genast.
”Nåväl, nyckeln är magisk och den kan öppna nästan alla lås. Förr i världen var magiska
saker som den här vanligare, men nu för tiden finns det få kvar och ännu färre vet om att magiska
föremål existerar. Vissa föremål finns mitt ibland oss utan att människor vet vad det är. Det kan
vara vad som helst, en fjäderpenna, en kittel eller ett svärd. Många saker, liksom kunskap om
magin, gick förlorad för många år sedan. Om ingen använder dessa saker faller deras egentliga
funktion i glömska. Det så mycket kunskap som har gått förlorat genom åren.”
Valgone stoppade den lilla nyckeln innanför sina kläder med en långsam, nästan sorglig
rörelse. Tar ryckte på axlarna, han var fortfarande inte övertygad.
”Det enda beviset för magi och för de stora krigen är stenen du håller i handen. Vem vet om
det verkligen är den vattensten du påstår att det är?” Tar var irriterad och tyckte att Valgone mest
stod och dagdrömde. Valgone drog en djup suck medan han frånvarande stirrade in bland träden.
”Jag vet detta för att jag var med i de krigen.”
De båda tjuvarna stirrade häpet på mannen framför dem.
”Jag har också betalat ett högt pris för ett längre liv, men det hör inte till saken nu. Det som är
viktigt nu är hotet från Garland och Chratunga. Som jag sa så har jag hört oroväckande rykten
den senaste tiden och jag är övertygad om att Chratunga kommer mobilisera den dravanska
armén för att sedan marschera söderut.
Det största problemet är dock elementstenarna. Garland har väntat flera hundra år på att
återigen få tag på dem och nu verkar det som att han och Chratunga är dem på spåren. De har
vindstenen, men tack vare er har Garland inte längre vattenstenen. Den anlände till Collcott för en
vecka sedan och i morgon var det tänkt att den skulle flyttas till Garland. Nu har de inte längre
vattenstenen och det innebär att vi precis har köpt oss dyrbar tid. Inte bara för oss utan för alla
oskyldiga människor som kan komma att dödas i kriget som kommer.
Vi är inte säkra någonstans längre, allra minst ni två.”
”Fantastiskt”, sa Tar med avsmak och hans röst dröp av sarkasm.
40