Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

De strosade runt mellan stånden medan försäljarna girigt stirrade på dem i hopp om att de
skulle köpa deras varor. De stannade till vid ett stånd där en kvinna med rött hår och schal sålde
örter. Tife iakttog Tar när han frågade kvinnan vad hon hade för örter och vad de kunde vara bra
för. Han frågade om allt möjligt och Tife förstod först inte varför han ville veta vad man kunde
använda för att brygga ett gott te eller vad man använde för att kurera ömma armbågar eller
vårtor, men sedan insåg hon att han frågade för att avleda kvinnans uppmärksamhet från vad han
egentligen ville ha. Hon var imponerad över att han så lätt kunde vilseleda människor och hon
undrade stillsamt om han lurat henne också när han berättat om horan. Men det trodde hon
egentligen inte, varför visste hon inte riktigt men det var en känsla hon hade. Till slut bestämde
sig Tar för att köpa ett par blad av en lugnande ört som hette Sävmynta. Han gav kvinnan ett par
silvermynt och så gick de vidare med sitt fynd.
Tar trodde inte att deras nästa inköp skulle finnas på något torg så de frågade istället en man
de mötte om han visste något och denne viftade med handen åt en mindre gata som de sedan tog
in på. De gick en kort stund och de kände lukten av läder innan de såg skylten som förkunnade att
de hittat en läderbutik. En man stod i dörröppningen och synade dem när de glatt vek av mot
honom.
Mannen, som hade svart hår och skäggstubb, var glad över kunder så här tidigt på dagen så
han hjälpte dem mer än gärna. Tar pladdrade som vanligt på om vädret och läderkvalité och
annat. Under tiden letade Tife igenom den lilla butiken och plockade på sig sånt hon trodde att de
skulle behöva. Tar nickade gillande när han såg vad hon hämtat. Hon hade plockat på sig ett antal
långa rektangulära läderbitar som man kunde sy ihop till korgar eller påsar av olika slag. De
visade butiksägaren hur de ville ha bitarna och han började genast arbeta med en stor tång, en
grov nål och grov tråd. Tar försäkrade honom att det inte behövde vara så noga, bara de satt ihop
när han var klar men mannen med skäggstubben ville visa sig på sin bästa sida så han utförde sitt
jobb mycket noggrant.
När han äntligen var klar visade han stolt upp den udda kreationen de ville ha. Han hade sytt
ihop två skydd av läderbitarna och lämnat dem öppna så man kunde snöra ihop dem. Skydden var
långa så att de täckte hela Tars underarm när han prövande testade dem. De kunde snöras på
antingen armarna eller benen och Tar förklarade att de behövdes för att undvika att bli biten av
ormar när de vandrade runt i skogarna. Tife hade också lyckats hitta två par stora läderhandskar
som löpte långt upp på underarmarna som de ville ha. Tar misstänkte att det var handskar som
112