Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

garderob bakom disken och fick till slut fram en grön klänning som skimrade i det svaga ljuset i
butiken. Tife stirrade trolskt på den när kvinnan visade upp den för de båda. Den var perfekt. Den
stramade åt en aning upptill och skulle sitta bra på Tife. Den var ordentligt utsvängd nertill så att
det skulle finnas plats när det behövdes. Tife var inte van vid sådana finkläder och hon ville prova
den direkt men visste att hon skulle behöva vänta till kvällen när de skulle gå på teater. De hade
fortfarande en del saker kvar att skaffa innan kvällen och hon ville inte att de skulle behöva
stressa mer än nödvändigt.
Tar lyckades dessutom hitta en rock i fint, ljusbrunt läder som han var nöjd med samt en
gräslig hatt med stort brätte som med all säkerhet var avsedd för fint folk. Det satt en liten blå
fjäder i brättet som svajade lätt när han prövade drog den över huvudet. Tanten sken som en sol
när de gick därifrån och hon önskade det unga paret lycka till i livet. Hon skulle bara veta vad de
planerat tänkte Tife med ett flin på läpparna. De hade haft tur med sina inköp och hade nu gott
om tid på sig att förbereda sig inför kvällen. Tar hade planerat att de skulle behöva spendera
ytterligare ett par timmar på att leta upp det de behövde. Men staden var stor och köpmännen
många, så de hade inte behövt leta länge efter sakerna de köpt. Det hade verkligen gått smidigt.
Nu behövde de bara ytterligare två saker. Tar trodde att de skulle kunna hitta en tunna på
värdshuset, och sedan behövdes bara en sak till. Den viktigaste ingrediensen i deras soppa. Efter
det skulle de vara redo att gå på teater.
Kung Kellar Vona suckade. Bakom honom satt ett antal herrar och damer i fina kläder och
överdådiga smycken. De fläktade sig med solfjädrar eller pratade om ointressanta ämnen som att
för skattepengar köpa in stora lager murbruk uti fall att något behövde byggas eller repareras.
Ytterligare andra försökte fjäskande ställa sig in hos Kellar så att han kanske skulle ge dem en
gåva eller ett tillstånd av något slag. De lutade sig gång på gång fram över hans axel och berömde
hans kläder eller vilken handlingskraftig person han var. Han viftade otåligt bort dem och tittade
istället ner för balkongräcket på människorna som börjat strömma in i byggnaden. Han önskade
att han kunde vara med där nere istället. Människorna som gick på teater var från överklassen och
de skulle säkert bara snörpa på munnen eller blint hålla med för att visa sig från sin bästa sida åt
sånt som sades, men allt var bättre än de här lismarna han hade bakom sig. De flesta runt omkring
honom ägde slott eller stora gods utanför Argovona och de var måna om att hålla sig på god fot
med kungen. Men det gick lätt för långt vilket resulterade i att han istället blev sur på dem. Han
114