Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Kellar nickade frånvarande.
”Då återstår Chratunga. Han står nu utan armé, men det betyder inte att vi är helt säkra för
det. Om han kan manipulera hela den dravanska armén att tro att vi var Skuggorden så kanske
han försöker med något annat. Vi måste stoppa honom.”
”Mina män kan hjälpa till med det.” Glands kraftiga röst skar i tystnaden och alla vände sig
mot den store mannen som satt med Faris i knäet.
”När armén nu är borta kan jag och mina män röra oss friare än vi någonsin har kunnat sedan
vi deserterade. På det sättet kan vi infiltrera Collcott och ta reda på vad Chratunga har för planer.”
Kellar nickade gillande och vände sig sedan till Valgone.
”Och du min vän? Vi skulle ha stor nytta av din magiska förmåga om det skulle bli mer
strider med Dravanu.”
blick.
Valgone gned sig långsamt på huvudet med handen medan han blickade ut i fjärran med tom
”Jag måste gömma elementstenarna igen. Det var nödvändigt att använda eldstenen för att
besegra den dravanska armén, men det innebär också att det finns spår av magi i luften här.
Stenarna är inte längre säkra och det är min huvudsakliga uppgift att skydda dem. Ingenting annat
spelar någon roll.”
”Jag förstår”, Kellar nickade kort och vände sig sedan bort från den gamle mannen för att
dölja sin besvikelse.
Tife som stod lutad mot en av tältets stödpinnar blev allt mer rastlös. Var det ingen som
tänkte på Tar? Han hade hjälpt dem att stjäla vattenstenen, hjälpt dem att kontakta Kellar och
hjälpt dem att hitta eldstenen. Nu verkade det som om ingen ägnade honom en tanke och det
gjorde henne rasande. Spåren de hittat i Sulwaträsket hade lett norrut men de hade ingen aning
om vart han tagit vägen. Det var ett mysterium som hon tänkte lösa. Hon visste inte hur det skulle
gå till, men hon hoppades att hon kanske kunde övertala Kellar att undvara några män så att de
återigen kunde bege sig ner till Mosulwa för att följa upp spåret. Mest av allt var hon arg på
Valgone. Han hade lovat att de skulle hitta Tar, men efter att de fått tag i de tre magiska stenarna
så hade hans sinnesstämning förbytts och han hade blivit vresig och fåordig. Och helt
ointresserad av att hitta Tar.
Kellar stirrade ut i luften en stund innan han återigen tog till orda.
300