Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

tidsuppfattning.
De åt lite torr mat medan de funderade på vart ledtråden kunde vara.
”Kan den vara gömd någonstans i borgen?” Undrade Tife medan hon sköljde ner en bit torkat
kött med vatten.
”Nej, ledtråden ska vara på samma ställe som elementstenen.”
Tar stirrade tankfullt på den gamle mannen.
”Vart var ledtrådarna på de andra ställena?”
”En ledtråd var skriven på väggen bredvid vattenstenen och min ledtråd som var vid
vindstenen hade jag helt enkelt ristad in under stenen där den låg.”
Tar reste sig upp och vankade av och an medan han funderade. Han stannade till mitt i ett steg
och vände sig sedan mot piedestalen. Han gick fram till den och gav den en hård knuff. Den
vickade till en aning. Gland som förstod vad han höll på att göra reste sig och hjälpte till att välta
den tunga marmorklumpen och försiktigt lägga ner den på golvet. Där piedestalen hade stått
fanns något inristat i golvet. De andra kom ivrigt upp på fötterna och trängdes runt cirkeln i
marken. På stenplattan under piedestalen fanns två enkla meningar inristade:
I ögats djup finns jorden.
Blåelden tyglar gräset.
”Vad betyder det?” Frågade Gland klentroget. ”Det ser ut som en kort vers bara. Är det så här
era fantastiska ledtrådar såg ut? Jag hade förväntat mig något mer… något bättre.”
Valgone gned sig på huvudet medan han fundersamt studerade versen. ”Jag vet inte än, men
det ska vi lista ut. Det viktiga är att vi nu vet hur ledtråden lyder. Vi måste förstöra den så att
ingen annan någonsin kan få reda på den.”
De andra nickade instämmande. Gland kopplade loss sin spikklubba från sitt bälte. Han
frustade till när han svingade den med all sin kraft mot stenplattan på golvet. Han lät spikklubban
falla ett par gånger innan han slutade. Det blev ett stort hål där texten funnits. Gland betraktade
nöjt förstörelsen. Ledtråden var utplånad och det var bara grus kvar där stenplattan legat.
Valgone synade stensmulorna och nickade sedan gillande.
”Bra jobbat allihop. Nu kan vi äntligen lämna det här hemska stället.”
De andra var lättade över beskedet. De hade inte stött på något fientligt i borgen men den
178