Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

de mot förmodan skulle få för sig att bryta upp plankan igen. Efter det lade de på plankan och
slätade till skarvarna. De synade nöjt golvet. Det såg ut precis som när de börjat och ingen skulle
av en slump få syn på platsen där de gömt sitt byte.
Tar slog glatt ut med armarna. ”Vi kan komma tillbaks senare och ta hand om det här.”
Tife nickade och satte sig på sängen med en nöjd suck. De hade sparat en del guldmynt som
de delade upp mellan sig. Bara det lilla var en förmögenhet.
”Vad ska vi göra nu då? Är inte vårt uppdrag klart?”
”Jo det är väl det. Fast jag vill ändå följa med imorgon och se vad Valgone har att berätta.”
Tars svar förvånade Tife. Hon trodde inte han brydde sig alls nu när de pratat med kung
Kellar och de dessutom hade träffat Valgone. Deras uppdrag var slutfört och de hade förtjänat
sina ädelstenar. Men det gladde henne att han åtminstone verkade lite engagerad. Han kanske inte
bara gjorde det för pengarna? Striden med borgalerna vittnade om att något stort var på gång och
de ville båda ha reda på vad det var. De sade god natt och Tar försvann över till sitt rum för att
sova.
Nästa dag gav de sig av tidigt till slottet för att träffa kung Kellar. Allihop gick raskt i samlad
trupp genom staden. Solens svaga morgonstrålar lyste återigen upp staden. Här och där seglade
molnstråk förbi men det såg ut att bli en klar och fin dag. Det blåste lite och brisen som gled förbi
dem kändes uppfriskande.
De hade betalat Ezat för att få hyra rummen ytterligare ett par nätter och han verkade nöjd
med så präktiga gäster. De visste inte vart Valgone sovit men han väntade redan på dem i
matsalen när de kom ner. De gick genom staden mot stadskärnan där slottet låg. Människorna
runt omkring verkade inte bry sig om den omaka gruppen som kom gående utan skötte istället
sina bestyr. Det tog dem en bra stund att ta sig igenom staden men till slut stod de utanför
portarna till slottet. Det omgärdades av en mur, som en oas i staden, och soldater patrullerade
området. De väldiga stenmurarna reste sig högt framför dem och stora glasfönster satt högt upp
på väggarna. De kunde inte se hela slottet från där de stod och Tar kunde inte säga vilket som var
störst, slottet i Collcott eller det i Argovona. I mitten av slottet fanns ett väldigt torn som kastade
en lång skugga över borggården. De gick vidare över borggården och blev inte stoppade förrän de
skulle gå in i själva slottet. Två storvuxna vakter ställde sig framför dem med armarna i kors och
undrade vad de hade för ärende.
122