Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Utmärkt. Vad kan vi i Argovona bidra med? Har ni några krigsmaskiner eller är er styrka i
behov av några? Om ni behöver något kan vi genast börja undersöka vilka resurser vi kan bidra
med. Tänk om de här avskummen gömmer sig i en stad med murar, då behövs katapulter.”
Jholldo gned sig på hakan och han fick en frånvarande blick när han tänkte efter. Sedan
räknade han noggrant upp sådant den dravanska armén hade. Det blev en ganska lång lista med
belägringstorn, katapulter, murbräckor och annat som var en armé till hjälp.
Kellar log glädjestrålande och intresserat mot Jholldo.
”Utmärkt, utmärkt. Är det något annat jag bör veta?”
Jholldo blev plötsligt misstänksam och såg sig snabbt omkring som om någon stod och
tjuvlyssnade.
”Förlåt mig ers majestät, men varför vill ni veta allt detta?”
Kungen log avväpnande.
”Helt enkelt för att kunna göra så gott jag kan för kung Stogack och för kampen mot
Skuggorden. Har ni något hål att fylla ut materiell- eller soldatmässigt så hoppas jag att mina män
kan fylla det så snart som möjligt.”
Jholldo såg lugn ut igen. Kellars lugnande tonfall snärjde honom precis så som han hoppats.
”Ja, då förstår jag ers majestät. Vad vill ni mer veta? Vi är mycket välutrustade och
välorganiserade.”
Kellar hade slut på idéer och han kastade en snabb blick på Gland som utan tvekan tog
tillfället i akt.
”Vad har ni för enheter i er armé?”
Jholldo började rabbla upp det de hade och ungefär hur många mannar det var. Det blev en
lång lista med allt från infanteri till bågskyttar och fotsoldater till speciella sappörgrupper och en
mängd annat manskap.
Gland verkade nöjd och han nickade mot Kellar.
”Då får vi tacka så mycket.” Kellar hade rest sig och bugade lätt mot Jholldo som också
bugade sig.
”Vi ska snabbt överlägga och sedan meddelar vi dig vårt utslag, men vi kan nog räkna med en
givande union, inte sant?” De andra runt bordet nickade mer eller mindre entusiastiskt.
Kellar skickade ut Jholldo och sade åt vakterna att hålla honom under uppsikt. Sedan vände
han sig åter mot de andra runt bordet.
138