Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Vi fick tag i en fiendesoldat som var svårt skadad och honom frågade vi ut.”
Kellar höjde förvånat på ögonbrynen. ”Vad sa han?”
”Vi trodde först att han babblade eftersom han var så svårt skadad, men sen tänkte jag på den
information du gav mig om sändebudet från Collcott. Hans prat om kriget mot Skuggorden.
Nåväl, soldaten sa i alla fall att vi stöder Skuggorden och att vi måste dö för det. Innan döden tog
honom mumlade han ett kvinnonamn om och om igen. Jag gissar att den här så kallade
Skuggorden skadat hans kvinna och att han nu var ute efter personlig hämnd. Jag tror att hela den
dravanska armén är lurade att tro att vi stöder deras fiende.” Produs skakade dystert på huvudet.
”Det gör dem till farliga fiender, sådana som inte går att prata förstånd med.”
Kellar nickade medan han försökte förstå vad det var vad som hade hänt egentligen.
”De som anföll mig då?”
”Vi vet inte, men vi tror att de var ute efter dig. Som tur var lyckades de inte. Dessvärre
verkar det inte som om ni var huvudmålet. När ni dödade de där männen hade de antagligen
befunnit sig i lägret en bra stund och de hade på den tiden dödat ett antal sovande befäl, strateger
och fältskärar. De gick från tält till tält och skar halsen av alla de kunde hitta. Vi förlorade många
bra män i natt.”
”Vet vi med säkerhet att det var män från den dravanska armén?”
”Ja. De som anföll i utkanten av vårt läger hade uniformer med sig. De hade dem inte på sig,
säkerligen för att kunna skapa den förvirring som var så förödande, men när vi sökte igenom
kropparna och deras utrustning hittade vi dravanska uniformer i så gott som allas packningar.”
Kellar suckade tungt och sjönk tillbaks ner på bädden.
”Då är det verkligen krig vi står inför.” Han slogs plötsligt av en tanke. ”Vart är vi nu?”
”När vi hittade dig och kropparna efter männen du dödat såg vi genast till att bära dig till ett
sjuktält. Fältskären gjorde ett bra jobb när han sydde ihop din arm, men du hade förlorat mycket
blod så vi visste inte om du skulle överleva natten eller inte. Men det gjorde du uppenbarligen
och det är jag glad över.” Produs log svagt.
”Hur som helst så gav jag order om dubbla vakter resten av natten. Jag är osäker på om någon
sov något alls i natt efter den plötsliga attacken. Jag gav order om att vi skulle ge oss av som
vanligt på morgonen eftersom, som du sa, nu är tydligt att vi ligger i krig. Om vi ska ha en chans
mot den dravanska armén måste vi slåss där vi kan utnyttja terrängen bättre. Här ute på
Cardunloslätten är vi ett lätt mål, det bevisade fienden i natt. Vi har kommit drygt halvvägs till
208