Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Ibland pekade han ut ett klippblock eller en stig som knappt syntes och soldaterna posterade
snabbt ut sig där han pekade.
Kellar, tillsammans med Produs, befälen och ett par dussin soldater, följde efter på kort
avstånd. Kellar var mer imponerad av mannen nu än han hade varit tidigare och han tänkte ge
honom fria händer för deras rekognoseringsrunda. De befann sig ungefär halvvägs in i passet och
utmed bergssluttningen stod soldater utposterade överallt. Larun hade posterat ut dem där för att
de skulle komma ihåg de strategiska punkterna. När de blev klara skulle de snabbt gå igenom vad
de olika posteringarna kunde göra för att försvara passet. Larun hade gett dem en hel hög med
ovärderliga idéer så snart de anlänt ett par timmar tidigare, men det krävdes att de planerade
noggrant och att de jobbade snabbt. Om den dravanska armén började röra på sig skulle det dröja
högst en dag innan de var här och vid det laget var de tvungna att vara klara med befästningarna.
Larun granskade marken noggrant och pekade sedan på en grop i marken där en soldat lydigt
ställde sig.
Passet var brett. För brett för Kellars smak, men det var inte särskilt bra terräng att färdas
igenom. På de bredaste ställena kunde tio hästar med vagnar utan problem ta sig fram i bredd,
men de stora stenblock och gropar som var utspridda mellan Angimal och Faroiskogen gjorde det
omöjligt att färdas så någon längre sträcka. I Faroiskogen fanns också klippor och det var av den
anledningen som Larun trodde att den dravanska armén skulle undvika skogsvägen så mycket de
kunde. Han hade tidigare sagt att han inte hyste minsta tvivel om att en fientlig styrka skulle
försöka ta sig bakom deras egen armé genom skogen, men den vägen innebar alltför stora risker
för att hela armén skulle kunna färdas där. Alltså var de tvungna att placera ett antal mannar där
också, tillräckligt många för att hindra fienden från att komma runt dem den vägen.
Vägen genom passet sluttade ned i en dal. Med Angimal till väster och den klippiga delen av
Faroiskogen till öster gjorde att de befann sig i en avlång skål. De kunde se botten av dalen, där
marken planade ut, från där de befann sig. Larun placerade ut ytterligare en soldat mitt i passagen
innan han begav sig av mot den östra delen.
Han stirrade upp mot träden som växte högt upp på klipporna och drog sig tankfullt i skägget.
Sedan pekade han på en nisch bland klipporna och en ny soldat gick och ställde sig där i väntan
på andra order.
De gick snabbt tillbaka mot mynningen till Vargpasset. Överallt där Larun såg en intressant
strategisk position ställde sig nya soldater på hans tecken.
218