Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

ilsket på henne men hon verkade inte se honom genom sina tårade ögon.
”Det är inte många som kan använda magi i dag. Ni två har en förmåga jag inte har, men den
är inte skadlig för andra. Nåväl, om ni stjäl något så skadar ni inte personen fysiskt i alla fall. Det
är förstås en annan sak om ni blir upptäckta.” Valgone gav dem ett snett leende innan han
fortsatte.
”Det är annorlunda med magi. Om den som utövar magin är ond kan han döda åtskilliga
människor eller göra andra hemska saker. Jag ska visa vad den här lilla stenen är kapabel till.”
Valgone viftade nästan vårdslöst med stenen framför deras ansikten. Sedan tittade han runt
omkring dem och pekade sedan på ett litet träd i utkanten av gläntan. Det var ett litet lövträd
ungefär lika tjockt som en arm och inte mycket högre än någon av dem.
”Backa lite och titta sedan noggrant på trädet.”
De gjorde som han sa och följde honom nyfiket med blicken medan han höjde den blå stenen
i luften. Han höll stenen avslappnat i sin knutna hand och hans rynkiga ansikte blev lugnt och
koncentrerat. Sedan sträckte han ut sin fria hand mot trädet. Först såg ingenting ut att hända, men
sedan började trädet att rista sig och skaka. Sedan, utan förvarning, splittrades det i tusentals
flisor med en hög smäll. Tar och Tife tog instinktivt ett steg bakåt och höjde händerna i luften för
att skydda sig. Sedan blev allt tyst i Faroiskogen igen.
När de tittade upp igen såg trädet ut att ha träffats av blixten. Det var splittrat till
oigenkännlighet och det som var kvar var böjt på ett groteskt sätt, som att trädet hade försökt
värja sig mot den osynliga kraft som förstörde det.
”Vad hände?” Tife tittade misstänksamt på Valgone och den blå stenen.
Tar blev plötsligt irriterad på den gamle mannen som såg oberörd ut. Han kunde åtminstone
ha förvarnat honom om att stenen var så kraftfull.
”Det här är vattenstenen, eller vattenelements sten. Den styr, som ni kanske redan förstått,
vattnet runt omkring oss.”
”Men det finns väl inget vatten i ett träd?” Tar lät skeptisk och pekade menande mot det
deformerade trädet framför dem.
”Tvärtom. Det finns vatten eller vätska i så gott som allting runt omkring oss. I luften, på
marken, i träden, till och med i er. Den här stenen kan kontrollera vilken vätska som helst. Det jag
gjorde med trädet är ingenting i jämförelse med vad den kan göra. Någon skulle till exempel
kunna tömma hela sjöar, eller flytta dem någon annanstans. Tänk er själva om någon skulle flytta
37