Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

återigen den andra terrassen.
Ett horn ljöd plötsligt och det dånade mellan klippväggarna. Sittandes på sin häst i säkerhet
från pilregnet hade Trapenner plötsligt och oväntat kallat tillbaka sina soldater. De få olyckliga
som var kvar på terrassen blev lämnade där medan de som inte hade hunnit upp än började
retirera. De som var kvar dödades snabbt och skoningslöst när de deras kamrater inte längre
skyddade deras flanker. En soldat släppte sitt svärd och försökte springa därifrån men fick en pil i
ryggen och ramlade ihop i på marken. Det ryckte i honom en stund innan han slutligen låg stilla.
De dravanska soldaterna retirerade snabbt utom räckhåll för pilarna och sedan gjorde armén helt
om och försvann bort i Vargpasset. De lämnade sina sårade och döda på marken.
De venloriska soldaterna hurrade när fienden gav sig av, men de visste att de bara skulle
gruppera om sig. De hade förmodligen inte lång tid på sig att hämta sig och göra sig i ordning för
nästa strid.
Kellar hade ständigt beskydd av sina privata livvakter och nu studerade han dystert massakern
nedanför dem. Överallt låg det kroppar av soldater och marken var våt av allt blod. Här och där
låg avhuggna armar och ben utspridda. Synen var makaber och nedslående. Det enda positiva
med det hela var att den dravanska armén skulle få svårare att avancera. De var nu tvungna att se
efter vart de satte ned fötterna för att inte snubbla på liken. Det gjorde dem till lätta mål för de
venloriska pilarna.
Förlusterna hade varit stora för den venloriska armén, men den hade vart ännu större för den
dravanska. Det låg så mycket lik på marken att Kellar inte trodde att det skulle vara möjligt att ta
sig från ena sidan av passet till den andra utan att snubbla någonstans. Han tvingade sig att slå
bort tankarna på kropparna. Istället försökte han se dem som säckar som låg där på marken. Det
fungerade inget vidare men han visste att de inte kunde unna sig att fundera på det meningslösa i
det hela.
De hade mycket att göra innan den dravanska armén anföll igen och han vinkade till sig
Produs som kom skyndande genom leden av soldater. Han var nersölad med blod och Kellar
kände knappt igen honom först. När hans ögon mötte de stålhårda ögonen på Produs så blev han
lättare till sinnes. Produs var den bästa man han hade.
”Se till att få bort de kroppar som är i vägen för oss. Du vet bättre än mig hur man staplar
kroppar så att de utgör hinder för våra motståndare istället för oss.”
”De kommer anfalla snart igen”, svarade Produs kort.
231