Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

kändes som en evighet dök slutligen ryttaren upp igen bakom ett krön på kullen. Det gick
långsammare nu och det verkade som att hästen var trött, men sedan såg de allihop att det satt två
personer på hästen.
När hästen slutligen kom fram till armén igen hoppade de båda männen av. Den ena var
ryttaren de sänt iväg och den andra mannen var Casha.
Kellar log stort mot desertören och Casha bugade överdrivet dramatiskt mot honom. Han
hade också ett leende på läpparna.
”Ni höll bra fart för att vara en så stor styrka”, var det första han sa.
”Vi trodde vi skulle kunna komma ifatt er genom skogen, men det visade sig att vi bara blev
sinkade av terrängen och nu har vi spenderat en bra stund med att försöka hinna ikapp er. Vi är
drygt fyrahundra mannar som vill slåss mot de dravanska avskummen och vi är alla på väg hit.”
Han svepte med handen mot gruppen av män som långsamt närmade sig.
”Det är goda nyheter Casha”, sa Kellar glatt. ”Följ med så kan vi prata igenom det här
ordentligt.”
Produs gav snabbt order om att de skulle invänta truppen bakom dem och sedan sätta fart
igen. Sedan följde han med Kellar, Casha och en del andra befäl mot fronten av armén igen.
När de väl tagit sig igenom myllret av soldater och befann sig längst fram kunde de äntligen
prata utan att behöva skrika för att överrösta ljudet av tusentals kängor. De red alla på hästar och
bildade förtrupp för armén. Det var inte ett idealiskt ställe för befälen och deras kung att befinna
sig om de skulle bli attackerade. Men här, väster om Faroiskogen hade de god uppsikt över
landskapet och det var helt enkelt omöjligt för någon att smyga sig på dem mitt på dagen.
”Vi blev attackerade inatt”, började Kellar. ”En styrka på drygt hundra man lyckades smyga
sig på oss när vi låg och sov och i förvirringen som följde förlorade vi femhundra män. Om du
och dina män är villiga att strida för den venloriska armén så är det ett bra sätt att täcka den
förlusten.”
Casha nickade. ”Vi är allihop desertörer från den dravanska armén. Vi deserterade för att vi
inte bara kunde stå och se på när oskyldiga människor blev mördade och våldtagna. Den
dravanska armén pratar om Skuggorden men vad jag vet så finns det inga sådana. Om de inte
menar oss förstås, men vi har inget att göra med deras vidriga handlingar. Vad de däremot har
lyckats bra med är att fylla de dravanska soldaternas sinnen med lögner. De är övertygade om att
Skuggorden verkligen ligger bakom alla mord och all förstörelse som plågat landet Dravanu. Jag
212