Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

smeder använde men de passade deras syfte lika bra. Mannen tittade undrande på dem men Tar
förklarade snabbt att det var för att inte riskera att stoppa handen i ett ormbo om man plockade
bär. Mannen nickade eftertänksamt och tyckte sedan att det var genialiskt. De tackade honom,
betalade och gick ut igen.
”Det här går ju bra.” Tife flinade när de kom ut ur butiken. ”Vad behöver vi härnäst?”
Tar tänkte igenom listan han hade i huvudet.
”Jag tror vi ska försöka hitta säckar nu, så vi har något att bära sakerna i.”
Tife höll benskydden i ena handen, handskarna i den andra och kliade sig på näsan med
baksidan av handen.
”Det låter som en bra idé.”
De satte av igen och hittade snart en gumma som sålde tyger. De lyckades snabbt förhandla
till sig två säckar av grovt tyg. De lade alla sina saker i en av säckarna. De hade bara varit ute
någon timme än så länge och det var fortfarande tidigt på morgonen. Men staden hade börjat
komma på fötter. Snart var de tvungna att kryssa mellan människor som tagit sig ut för att njuta
av solskenet.
När de hittade luckor bland alla människor frågade de personer de mötte efter en fiskebutik.
Till slut pekade en hårig man ut vägen för dem och de hittade snart en liten butik i ett gathörn
som sålde fiskedon av alla de slag. När de kom in i den lilla butiken möttes de av en man med vitt
yvigt skägg. Tar frågade om han hade några nät att sälja och mannen visade honom genast en stor
kollektion av fiskenät med allt från finmaskiga nät till småfisk till större nät för rovfiskar. Tar
gned sig på hakan när han begrundade nätens alla för- och nackdelar men sedan fick han syn på
ett par fiskhåvar och sken upp. De köpte två stycken med starka nät innan de gick vidare.
Nästa stopp de gjorde var i en klädbutik som de hittade ett par gator därifrån. En bastant
kvinna med grått hår och ett leende som sträckte sig från ena örat till det andra mötte dem. Tar
förklarade att han behövde en fin klänning till sin förtjusande dam och tanten log ännu bredare.
Tife trodde hon skulle le käkarna ur led.
Kvinnan visade dem de klänningar hon hade i butiken och Tar sneglade på Tife när hon gick
runt i butiken och kände på tyger och synade kläderna. Han lutade sig fram mot kvinnan som
ägde butiken och viskade: ”Jag tar den finaste klänningen du har, fast den måste vara lite större
än henne, så hon har något att växa i.”
Tanten log om möjligt ännu större och nöp honom i kinden. Sedan började hon rota i en
113