Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

som omgärdade dem. Han avskydde att inte kunna göra något åt sin situation.
“Inte så länge. Har du någon aning om vad det här är för människor Tar?”
“Jag har tyvärr ingen aning, men jag misstänker att vi får veta det snart nog.”
Tife grimaserade och nickade instämmande innan hon fortsatte äta på en ostbit. Tar drog åt
sig skålen och plockade upp en köttbit som han förstrött började tugga på.
Utanför buren sprang män omkring och utförde olika sysslor. Nu fick han se platsen de
befann sig på. Det såg ut att vara en stor fyrkantig glänta vid kanten av ett berg. En bit bort till
höger såg han en grotta leta sig in i berget och ytterligare en bit bort fanns en liten bäck som rann
ut i gläntan från berget någonstans ovanför dem. Han vred på huvudet och såg en liten träddunge
på andra sidan. Tar uppskattade att det var kanske femtio män som var utspridda över den stora
fyrkantiga gläntan. Vid ena änden av gläntan tycktes den uppslukas av jorden. Tar blev inte klok
på synen.
“Vi måste vara på en platå”, sa Tife när hon såg hans förvånade min. “Jag vaknade en liten
stund före dig och kollade runt jag också. Jag förstod inte heller vart vi kunde vara förrän jag såg
ett par av banditerna gå ner där.” Hon pekade mot randen vid utkanten av gläntan.
“Du måste också känt hur hästarna gick uppför sista sträckan igår?”
Tar nickade när han mindes den sista smärtsamma sträckan uppåt då repen hade skurit in i
honom som värst.
“Det hade varit bra om du sagt att jag var din fru helt plötsligt.” Tife gav honom en kylig
blick och snörpte på munnen. Tar blev förvånad över den plötsligt anmärkningen innan han kom
på vad hon syftade på. Han log retsamt mot henne.
“Jag trodde inte att du skulle bli arg, och vi skulle ju faktiskt fått köpa hästarna om inte
soldaterna kommit i samma ögonblick. Dessutom är väl Elvy ett fint namn?”
Tife fnös. “Det får väl duga tills jag kommer på nåt bättre.”
Hennes mörka åtsittande kläder var smutsiga av damm och hennes tunika var skrynklig.
Hennes långa bruna hår låg i en fläta över ena axeln och hennes gröna ögon glittrade i
förmiddagssolen. Tar tyckte nästan hon var lite söt där hon satt och försökte se förnärmad ut.
Ett tjugotal meter ifrån dem hade en grupp män stått i en ring runt någonting. Nu skingrade de
på sig och Tar och Tife kunde plötsligt se vad som fanns i ringen. Det var ytterligare en bur gjord
av trästörar men den var mycket mindre än deras egen bur. Den var ungefär en halvmeter lång
och inte mycket högre. I buren satt en man framåtlutad på knä med händerna bundna på ryggen.
56