Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

spänt med örat pressat mot den. Han hörde hur patrullen sprang förbi utanför och när han var
säker på att den hade försvunnit utom synhåll smet han ut i korridoren igen. Han började springa
mot en dörr som han kände igen från sin färd ned till fängelsehålan. När han kom fram till den
stannade han upp och lyssnade försiktigt efter ljud på andra sidan. Då han inte hörde något
öppnade han den och smet igenom.
Han befann sig i ytterligare en lång korridor med en stor grön tjock matta på golvet och
draperier som hängde med jämna mellanrum på väggarna. Väggarna bestod av stora
marmorplattor i olika färger av grått och vitt, vilket gav korridoren ett sken av att vara bredare än
den egentligen var. Han stängde ljudlöst dörren bakom sig och skulle precis börja springa när en
högrest gestalt plötsligt gled fram ur en nisch i mitten av korridoren.
Chratunga hånlog åt honom där han blockerade Tars flyktväg.
”Det är över nu, du kommer inte längre.”
Utan att svara samlade Tar återigen den magiska kraften i handflatan och släppte iväg den
dödliga eldstrålen. Chratungas ögon smalnade när han såg rörelsen och han höjde genast
händerna framför sig. Tar var övertygad om att Chratunga skulle förintas i ett moln av eld och
blod framför hans ögon men sedan såg han att mannen framför honom tycktes absorbera elden i
händerna. Sedan kom smärtan. Tar blev förblindad av den heta vita smärtan som rusade genom
hans kropp. Den var så olik magins kittlande känsla och han föll ihop på golvet övertygad om att
han skulle dö. Det brann som av eld inom honom och hans sista tanke innan det började svartna
för ögonen var att hans magiska kraft måste ha vänt sig mot honom och nu höll på att förtära
honom. Sedan slutade det plötsligt och han kämpade desperat för att få in luft i lungorna.
fråga.
Chratunga kom gående genom korridoren och böjde sig ned över honom.
”Så du använde din magi för att komma ur fängelset”, det var ett konstaterande mer än en
I samma ögonblick dök en patrull soldater upp från dörröppningen som Tar kommit från. När
de såg Chratunga stannade de och han viftade irriterat undan dem. Hotet var undanröjt och
soldaterna retirerade snabbt.
Chratunga gned sig på hakan samtidigt som han petade på Tar med en fot.
”Jag visste inte om du skulle kunna lista ut det, det verkar som att du nyss upptäckt din
förmåga? Har jag rätt? Jag kände det direkt när vi sågs tidigare här uppe, du är som ett nyfött föl
som står på benen för första gången och som inte har en aning om vad världen har att erbjuda.
276