Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

att det fanns något levande i vattnet. Ån sträckte sig så långt de kunde se åt båda håll. När de efter
en timmes letande inte kunde se någon säker väg över beslutade de sig för att de var tvungna att
simma.
Tife bröt av ett par pinnar från en buske i närheten och flätade snabbt ihop dem till en lång
stav. De kunde använda den för att se om de kunde känna bottnen och kanske vada över. De såg
gillande på henne när de insåg att de kanske inte behövde simma. Ingen ville ge sig ner i det
stillastående svarta vattnet. Tar slogs plötsligt av en idé.
”Kan vi inte använda vattenstenen? Du pratade ju om att den kunde leda om floder, kan vi
inte göra det nu?”
Valgone skakade på huvudet.
”Det skulle kunna funka ja, men om vi använder stenen med så pass mycket styrka kommer
den att lämna magiska spår efter sig. Vill ni ha Chratungas hantlangare efter er här i träsket? Eller
kanske andra varelser som garanterat är värre än frätarna? Vi vet inte vad som finns här.”
”Hur menar du med magiska spår? Vi använde ju stenen i Faroiskogen och det var ju alldeles
i närheten av Collcott. Skulle inte Chratunga kunnat hitta oss där då? Varför kan vi inte använda
den nu?” Tar var plötsligt aggressiv och han blängde ilsket på den gamle mannen. Valgone gav
honom en lång blick medan han irriterat gned sig på huvudet.
”Du förstår inte skillnaden. Det vi gjorde i Faroiskogen lämnade inte mer spår än vad vinden
gör när den blåser i träden. Om vi skulle flytta så här mycket vatten”, han svepte med handen mot
ån, ”så kommer vattenstenen att lämna efter sig spår. Det är ungefär som åska. Man kan känna att
det är åska i luften flera timmar innan ovädret bryter ut. Luften är tung och tryckande. Vi kan helt
enkelt inte ta risken att använda stenen nu. Vi vet inte vilka varelser som bor i träsket, de kanske
dras till magin. Dessutom får vi inte underskatta Chratunga. Jag trodde inte att han skulle tolkat
ledtråden som ledde oss hit så snabbt, men ändå stötte vi på en smärre armé tidigare. Vi behöver
inte äventyra vårt uppdrag mer än nödvändigt genom att tända en fyr här och visa alla vart vi är.”
De visste att han hade rätt. Om Chratunga sänt ut fler tjänare att leta efter eldstenen skulle de
inte vilja avslöja vart de befann sig, inte här i träsket. Då återstod det bara att antingen simma
eller vada över.
Med Tifes stav lyckades de hitta ett grundare parti där de kunde ta sig över. Vattnet räckte
dem fortfarande till midjan men de hade i alla fall något att stå på under vattenytan. Faris fick
sitta på Glands axlar och hon spanade ängsligt ut i vattnet när de i samlad trupp började vada
163