Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

armén gjorde sig redo att möta anfallet. En mur av svärd och sköldar som skulle stoppa de
dravanska soldaterna att tränga längre in i Venlora bildades snabbt vid frontlinjen. Kavalleriet
hade suttit av och föll in i leden av soldater som var vända mot Vargpasset. Hästarna skulle inte
kunna bryta igenom hela den dravanska armén nu. De var till bättre nytta senare om de var
tvungna att göra en desperat manöver för att slå sig fria. I värsta fall kunde de använda djuren
som sköldar.
Kellar befann sig halvvägs upp på sidan av den klippiga åsen för att få bättre överblick över
deras försvar när han hörde en hornstöt. Från Faroiskogen närmade sig resten av den dravanska
armén. Den befann sig fortfarande långt bort, men det var bara en fråga om ett par minuter innan
den skulle nå fram. Den befann sig snett bakom den venloriska armén och de åtskilliga tusentals
soldaterna spred ut sig i en väldig halvcirkel. Kellar strök sig utan att vara medveten om det över
kinden. De var på väg att bli omringade. Deras enda flyktväg nu var utåt slätten, men de skulle
inte hinna flytta hela armén innan styrkan som kom framifrån var framme. Fällan höll på att slå
igen om dem.
Produs hade också sett den andra falangen av den dravanska armén som närmade sig. Han röt
genast ut order om att dela deras armé i två enheter. De få befäl som hörde honom satte genast
fart. Bågskyttarna delade upp sig samtidigt som de fortsatte sända sitt dödliga regn in i den
dravanska armén medan de förflyttade sig. Hundratals fiendesoldater låg redan döda på marken,
men den dravanska armén avancerade obevekligt. Produs fick ögonkontakt med Casha och
desertörerna. Casha nickade snabbt och tog befälet över de soldater han fick tag på. Resten av
desertörerna följde efter och de tog posto på sidan av kullen, mot Faroiskogen till. De var drygt
hundra män kvar av deras ursprungliga styrka. Alla hade lidit svåra förluster under de dagar de
stridit. Men de insåg alla allvaret i situationen, om de inte lyckades hålla sina posteringar mot den
numerärt överlägsna dravanska armén skulle de alla dö här idag.
Den dravanska armén som attackerade från Vargpasset hade nått fram till den venloriska. De
brakade ihop med ett väldigt skrammel. Kellar såg sig hastigt om, sedan sprang han nedför åsen
för att göra sina mannar sällskap. Om han skulle dö idag skulle han åtminstone döda så många av
de dravanska hundarna som han kunde. Tanken var tröstande, dra med sig så många som möjligt
när han föll.
Kellar rusade längst med raderna av venloriska soldater, ut på den vänstra flanken. Ett tiotal
av hans trogna livvakter följde efter honom. De var alltid där för att skydda sin kung. Längre ut
295