Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

mannen och de små svarta ögonen flackade fram och tillbaks.
”Jag är Jholldo och jag har äran att framföra Collcotts krav och erbjudanden för vår union.
Jag ska gå rakt på sak. Under de senaste åren har hans majestät till allas fröjd hårt bekämpat
orättvisor och det alltmer påträngande hotet från Skuggorden. Det har krävts uppoffringar från
allmänheten, men de tycker alla att uppoffringarna är små jämfört med vad de får i utbyte; ett
tryggt samhälle. Dessa uppoffringar är uteslutande skatter, inte stora, utan bara vad var man och
kvinna kan undanhålla och fortfarande leva ett gott liv. Pengarna och förnödenheterna har gått till
den dravanska armén som sedan lagt all energi på att utplåna den envisa och onda Skuggorden.
Som ni kanske vet är denna församling mycket ond och den drar sig inte för någonting.”
Kellar avbröt honom innan han hann fortsätta med sitt tal.
”Alla här är inte fullt så insatta i Skuggordens ondska, kan du vara vänlig och utveckla det?”
”Självklart ers majestät.” Jholldo bugade lätt.
”Ni förstår, Skuggorden har i det tysta verkat i hela Dravanu under flera år och mördat,
våldtagit och stulit urskiljningslöst. Vi har bara allt för många gånger kommit för sent till mindre
byar eller karavaner där alla människor blivit våldtagna, rånade och mördade. Jag kan dra upp
otaliga exempel på deras meningslösa barbari. För ett år sedan utplånade dessa mördare en by
öster om Collcott. Närmare två tusen oskyldiga människor dödades i Abderalt.”
Glands ögon smalnade. Det var den byn armén hade anfallit när Gland och hans mannar hade
deserterat. Kellar Vona kastade en varnande blick på honom men Gland höll tyst. Istället knöt
han nävarna så att knogarna vitnade där de låg på bordet.
Jholldo var så inne i sitt tal att han inte märkte blickarna som utbyttes. Istället gned han sig
tankfullt över kinden när han funderade på hur han skulle formulera fortsättningen.
”Därför, förstår ni, vill den dravanska armén slå sig ihop med den venloriska armén i en
fredlig union för att en gång för alla stävja dessa mördare och ge dem vad de förtjänar. Vissa
eftergifter kommer förstås att krävas från båda sidor men i gengäld får vi en värld fri från dessa…
monster.”
Han slog dramatiskt ihop handflatorna så att det smällde högt i matsalen för att visa hur
Skuggorden krossades.
Gland tog ett djupt andetag för att behärska sin röst. När han började tala var den lugn och
stadig men de andra visste att under den lugna ytan rasade en storm.
”Jag förstår inte, hur många medlemmar i Skuggorden är det vi talar om? Det måste vara ett
136