Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

på att kavalleriet skulle vända. Hästarna vände runt i en vid cirkel tills de slutligen var vända mot
den dravanska armén igen.
Kellar kunde dystert konstatera att det kostat dem många liv, men den dravanska armén hade
förlorat otaliga fler. När han återigen kunde se den dravanska armén i sin helhet fylldes han av
misstro, de var så många. Han slog bort tankarna, det här var hans land, hans hem.
”För Venlora!” Kellar höjde svärdet i luften och soldaterna på hästarna runt omkring stämde
in i stridsvrålet. Sedan satte de återigen hälarna i sidorna på hästarna och störtade framåt mot den
dravanska armén.
Vid fronten hade resten av den venloriska armén gått till anfall. De följde samma strategi som
kavalleriet. De slog till hårt mot den dravanska arméns högra flank. Fotsoldaterna led större
förluster än kavalleriet eftersom de var mer utsatta till fots. När de brakade samman hade många
män redan stupat från de dravanska pilarna.
De dravanska soldaterna fick dock smaka på den venloriska vreden. De venloriska soldaterna
stred som besatta och hela den dravanska högra flanken föll till slut. Men det fanns ständigt
fiender att fylla upp luckorna i leden. Efter det snabba vildsinta slaget mot flanken stannade de
venloriska soldaterna upp, de fick inte heller ta sig för långt in i massan av dravanska soldater. De
var ännu mer utsatta än kavalleriet även om de var många fler än de beridna.
Istället drog sig den venloriska styrkan mot vänster, mot mitten av den dravanska
anfallslinjen. De högg upp stora hål i de dravanska leden av soldater när de rörde sig ut mot
slätten för att möta och stödja kavalleriet när det kom tillbaks. De venloriska soldaterna kunde
höra hur marken skakade när krigshästarna återigen närmade sig.
Larmet av stål som slog mot stål och skriken av tusentals män i strid fyllde slätten. Stanken
av blod började bli tät och marken färgades mörkröd från de stupade och sårade. De venloriska
soldaterna slogs tappert, men de började tappa mark. Långsamt blev de tillbakatryckta när den
väldiga dravanska armén samlade ihop sig till ett motanfall.
Den dravanska armén började sluta sig om den venloriska gruppen som nu befann sig i mitten
av den dravanska. De skulle varit förlorade om inte de venloriska soldaterna varit så
koordinerade. Ett plötsligt regn av pilar brast ut och förmörkade himlen. Bakom dem hade ett
hundratal bågskyttar från den venloriska armén dykt upp och nu lät de död och förintelse regna in
bland de dravanska soldaterna. Det gav de venloriska soldaterna den öppning de behövde och de
drog sig långsamt utåt igen.
293