Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

anfalla med mer än ett par soldater samtidigt blev de skoningslöst nedhuggna innan de kunde
komma upp på terrassen.
Samtidigt pågick ett ständigt regn av pilar som dödade hundratals soldater från båda sidor.
Den dravanska armén lyckades tränga sig igenom öppningen till terrassen efter att en svärm med
pilar dödat de soldater som stod redo att möta den anfallande styrkan. Plötsligt blev det en lucka
då inga soldater fyllde på leden där deras kamrater hade stupat. Den dravanska armén tog sig upp
på terrassen under den korta tidsfristen de hade. De venloriska soldaterna försökte med ett vrål
som skakade marken slå tillbaka de som tagit sig upp men nu kunde fler och fler fiender strömma
till. De venloriska soldaterna trycktes långsamt bakåt. Bakom dem reste sig ytterligare ett pålverk
och ytterligare en terrass. Öppningen till den låg på andra sidan passet. Det var en konstruktion
med både för- och nackdelar. Den venloriska armén fick det svårt att retirera bakåt och några av
deras soldater krossades också mot pålverket. Men den största fördelen var att det var lätt att
försvara. Fienden kunde inte övermanna dem på det här viset eftersom utrymmet var så pass
begränsat. Nu när pålverket fortfarande var intakt var de dravanska soldaterna tvungna att röra sig
i ett långt sicksack-mönster genom passet.
Den venloriska armén spred ut sig i en halvcirkel och retirerade långsamt bakåt mot
öppningen på andra sidan passet. Under hela rörelsen bakåt så stupade soldater, marken var snart
hal av allt blod som färgade den mörkröd. Det var störst problem för den dravanska armén
eftersom de hela tiden snubblade över alla kroppar som låg utspridda i den smala gången som
terrassen utgjorde. Det gjorde dem till lätta mål för den venloriska armén som högg dem i
småbitar när de kunde, hällde kokande olja på dem eller stötte spjut i deras kroppar när de kom
för nära de övre pålarna.
Den venloriska armén lyckades stoppa anfallet tillfälligt och kunde på så sätt hindra den
dravanska armén från att förstöra det nedre pålverket nerifrån. Män skrek av smärta när spjut och
pilar slet sönder deras ansikten och kroppar i en blodig sörja.
Högt ovanför dem gjorde sig ett hundratal bågskyttar redo att sända död och förintelse över
den dravanska armén. På ett givet kommando reste de sig från sina gömställen utmed
bergväggen. På platåer som inte var synliga från marken avlossade de sina pilar. De plöjde stora
fåror i den dravanska armén och för en kort stund skar de av tillförseln av soldater som var på väg
upp till terrassen. De venloriska soldaterna lyckades då hugga ner de få soldater som fortfarande
var vid liv. De avancerade återigen till den lägre öppningen. De hade lyckats återta den nedersta
229