Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

”Nej! Döda dem inte! Oskadliggör dem först! Hugg av benen eller en arm.”
Det var Silan som skrek. De andra hörde honom knappt där de stod beredda till strid. De hade
hoppat av hästarna i samma ögonblick som de sex männen börjat rusa mot dem. De hade alla
dragit vapen. Desertörerna var beväpnade med svärd och Tar och Tife hade dragit sina långa
dolkar. Gland föste Faris bakom sig. Sedan bröt striden ut. De två borgalerna som suttit på
hästarna kom ett par meter efter de första två som fortfarande stod upp. De sprang i en cirkel för
att försöka omringa Tar och de andra så gott det gick. Den ena av borgalerna grinade elakt
samtidigt som han svingade sin väldiga yxa mot Silan. Silan duckade snabbt och måttade ett hugg
mot benen på vilden, men missade. Silan lyckades återigen ducka för en attack när yxan ven över
huvudet på honom. Han måttade ett hugg mot borgalens mage. Borgalen väjde oroväckande lätt
undan för hugget och svingade sin stora yxa igen. Silan försökte hoppa undan men den här
gången var han inte tillräckligt snabb. Han skrek gällt av smärta när yxan träffade honom i sidan.
Världen svajade och Silan kände blodsmak i munnen. Med en kraftansträngning stötte han sitt
svärd i magen på borgalen och vred om med sina sista krafter. Borgalen grymtade till av
förvåning när han sjönk ner på knä och såg sina tarmar välla ut på marken. Silan ville skrika till
de andra att inte döda borgalerna en i taget men det enda ljud som hördes när han öppnade
munnen var en svag rossling. Ingen hörde hans sista varning.
Bredvid honom i skogen rasade striden med de tre återstående borgalerna. Casha hade
placerat sig en bit bakom de andra som utgjorde mur i deras försvarsställning. Han hade hört
Silans första varning men för sent förstått vad den betydde. Han spände bågen, siktade noga och
avfyrade den ena pilen efter den andra. Han siktade på benen på borgalerna men de flesta pilar
han sköt iväg missade. Casha var en skicklig skytt men borgalerna var helt enkelt för snabba. Han
visste inte hur de bar sig åt men de dansade bara åt sidan när en pil kom farande. Han var snart
tvungen att ge upp pilbågen och dra svärdet istället så att han inte riskerade att träffa någon av
sina kamrater.
Han kastade en snabb blick åt sidan och såg att Tar och Tife gjorde utfall mot en av
borgalerna. Borgalen stod och vevade med sitt väldiga svärd medan de båda tjuvarna vigt
dansade undan för hans hugg. Tar duckade för ett hugg och hoppade snabbt åt sidan för att
distrahera honom. När vilden försökte måtta ytterligare ett hugg var Tife där och högg honom i
sidan med sin långa dolk. De upprepade detta ett par gånger tills borgalen äntligen föll omkull
med ett utdraget vrål.
82