Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

av och Gland gav order till sina män att upprätta ett provisoriskt läger. Männen gav sig snabbt
och vant i kast med sina sysslor och snart sprakade en varm brasa vid foten av den stora stenen.
Vindskydden var uppspända runt omkring lägret. Det skulle ge dem bra skydd om det skulle
börja regna under natten, men eftersom det var fint väder nu lade de sin utrustning där istället. De
småpratade en stund medan de åt av maten de hade med sig. Mörkret sänkte sig i skogen och det
tog inte lång stund innan det blev mörkt. Månen lyste blekt på den mörka himlen men det var inte
mycket av det bleka skenet som tog sig igenom lövtaket. Någonstans ute i skogen hörde de en
uggla hoa. Om situationen inte vart så bisarr skulle Tar trivts att sova ute i det här vädret ett tag.
De spred ut sig i gläntan. Tife lade sig i utkanten och Tar lade sig en bit ifrån. De andra låg
utspridda runt lägerelden. En av männen som hette Silan tog första vakten. Han ställde sig med
ryggen mot stenen och spanade ut i skogen. Tar och Tife som inte sovit särskilt gott natten innan
somnade nästan genast. Faris kröp ihop bredvid Gland som låg och snarkade lågt på andra sidan
gläntan.
Tife vaknade mitt i natten. Elden hade nästan slocknat och glöden gav endast ifrån sig ett matt
rödaktigt sken. Hon visste inte riktigt varför hon vaknat. Hon stödde upp sig på armbågarna och
försökte skingra dimman i huvudet. Någonstans till höger om henne hördes lågmält tal. Hon
tittade snabbt omkring sig och såg att Tar inte låg kvar. Konturerna av de andra männen som låg
och sov skymtade genom det svaga skenet från glöden, men hon såg inte om alla var där. Något
kanske hade hänt? Hon skulle precis smyga iväg för att se sig omkring när Faris kom tassande
genom gläntan. Hon höll Väs i ena handen. Tygkatten gungade fram och tillbaks som en pendel.
Den lilla flickan kröp utan ett ord ner bredvid Tife. Tife strök henne över håret och Faris kurade
lyckligt ihop sig bredvid henne.
”Vad står på?” Tife viskade för hon visste inte vad hon kunde förvänta sig.
”Pappa gick upp för att prata med de andra så jag och Väs tyckte det var lika bra att försöka
sova med dig istället.” Hennes blå ögon tindrade när hon tittade upp på Tife.
De lade sig ner igen och trots att Tife ville gå och kolla vad som var på gång så somnade hon
snart med den lilla flickan i famnen.
När hon vaknade nästa gång var det ljust igen. Hon kunde inte avgöra vilken tid det var men
det var fortfarande lite kyligt efter natten. Hon såg dagg blänka på löven i gläntan så det var
förmodligen tidigt på morgonen. De andra var redan uppe och styrde med sina saker. Casha hade
73