Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Han kände sig upprymd för första gången på mycket länge. Jakten hade bara börjat.
När Tar ett par timmar senare kom tillbaks till värdshuset såg han inte till de andra. Det var mer
människor här nu än det varit tidigare och de flesta satt och åt eller drack öl. Tar synade hastigt
deras ansikten men tyckte att det såg ut som vanligt folk som efter en arbetsdag tagit sig hit för att
äta och dricka. Han såg inte till några soldater. Bra. Han gick uppför trappan till övervåningen där
deras rum låg. Han knackade på sin dörr för att förvarna Casha att han kommit hem igen men när
han öppnade var ingen där. Han rynkade förbryllat på ögonbrynen. De skulle ju hålla sig inne.
Sedan hörde han röster från Glands rum och insåg att de var där. Han vände sig om och knackade
på hos Tife istället. Det var ingen som svarade. Tar knackade igen, lite hårdare den här gången
men det var fortfarande ingen som svarade. När han inte hörde något kände han försiktigt på
dörrvredet. Det var olåst. Han öppnade dörren och kikade in i rummet. Det var tomt. Han ryckte
på axlarna, hon var väl ute i staden.
Han funderade på att gå in till Casha men av någon anledning hade han ingen lust att prata
med dem just nu. Han bestämde sig istället för att gå ner till värdshuset för att se om han kunde
snappa upp något från de otaliga konversationer som pågick där. När han återigen kom ner till
värdshuset gick han fram till disken. Ezat nickade igenkännande åt honom och Tar beställde ett
stop öl. Han gick och satte sig vid ett litet bord där han kunde hålla uppsikt över dörren. Av någon
anledning undrade han vart Tife tagit vägen. Han tyckte det var konstigt att hon försvunnit iväg.
Han avbröt sig då han kom på sig själv. Han hade ju också varit ute ett par timmar. Men han hade
haft ett mål. Hade Tife det? Vad kunde det i så fall vara?
Bredvid sig hade han ett äldre par som pratade om det senaste skvallret. Han lyssnade med ett
halvt öra på deras konversation, men det var inget han hade nytta av att veta. En smed på
landsbygden hade visst råkat i bråk med en bonde. Nu vägrade smeden tillverka verktyg åt
bonden och bonden i sin tur vägrade sälja vete till smeden. Tar tyckte att det var det mest
ointressanta han hört på länge. Han smuttade försiktigt på ölen. Den var ljummen och fyllig. Han
slutade lyssna på paret bredvid honom, sträckte ut benen under bordet och började istället fundera
på sin egen situation. Pratet om smeden hade väckt tanken på Valgone och hans uppdrag. Valgone
ville att de skulle kontakta Vult, en smed i Argovona någonstans. Tar ville prata med Tife så att
han kunde berätta för henne vad han gjort. Han undrade återigen vart hon kunde vara. Plötsligt
blev han orolig, tänk om hon råkat ut för något i staden? Soldater från Collcott hade kanske
108