Sökandet efter elementstenarna - Hans Olsson.net

Han drog kapuschongen över huvudet och klev snabbt ut i salen. Soldaterna sprang runt som
yra höns med dragna vapen i andra änden av den stora salen och skrek åt varandra. Det var
tydligen den stackars mannen som följt med Valgone ner till den hemliga kammaren som hade
hittat vägen upp. Men han hade blivit galen och nu yrade han runt, vrålandes och pladdrandes om
vartannat. De övriga soldaterna var uppskrämda men sammanbitna medan de försökte få ett
vettigt ord ur sin kamrat.
Valgone log bistert åt mannens öde medan han tryckte sig mot väggen och slank ut ur templet
i skydd av skuggorna. Den friska luften utanför kändes underbar och han försvann snabbt in i
skogen utom synhåll för eventuella vaktposter. Han hade klarat det. Nu återstod bara att lista ut
vad ledtråden egentligen betydde tänkte han bistert.
Han sprang in bland träden. Buskar och grenar slog honom i ansiktet och på händerna, men
det märkte han inte. När han kommit en bra bit bort från templet stannade han äntligen för att
hämta andan. Han lutade sig mot ett träd och konstaterade dystert att han var för gammal för
sådana här äventyr. Det värkte i hela kroppen och huvudet bultade. Men trots det kände han sig
glad, han hade lyckats med det riskabla, men nödvändiga uppdraget att hitta ledtråden. Nu
behövde han bara… Han stelnade till och värken i kroppen var som bortblåst. Kunde det vara den
staden? Han tänkte mycket snabbt medan små svettpärlor rann nerför hans kinder. Hjärtat slog
plötsligt snabbare i hans bröst. Hade han varit medveten om det skulle han trott att det var från
språngmarschen, men egentligen var han nu mycket upphetsad.
Ja naturligtvis! I staden som svaldes dväljs elden. Wlogono som haft ansvar för eldstenen
hade förutsatt att elementstenarna skulle varit gömda mycket länge, förhoppningsvis skulle någon
aldrig hitta dem och än mindre kunna lista ut vart ledtrådarna skulle leda dem. Det innebar att när
han gömde stenen så fanns staden fortfarande kvar. Wlogono hade gett sin ledtråd till Rajanie när
staden fortfarande funnits och Rajanie hade i sin tur skrivit ned den på väggen i den hemliga
kammaren. Staden hade svalts först långt senare och Valgone trodde han visste vad det var som
svalt staden. Cirkeln av ledtrådar började sluta sig.
Han stod kvar lutad mot trädet ytterligare en stund för att försäkra sig om sin sak. Efter ett par
minuter sträckte han på sig. Han skulle hämta sin häst som han släppt lös i utkanten av skogen
medan han var borta. Sedan skulle han söderut mot Argovona. Valgone var nu säker på vart
eldstenen fanns gömd. Han hade ett leende på läpparna när han i det bleka månljuset lämnade
Isreun bakom sig.
99