Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?Det har inte hänt någonting på tio år med andelen kvinnorJag börjar med påståendet om den ökade andelen kvinnor. Jag tyckte att det bådade gottför min studie och förväntade mig ett intressant resultat. För ett år sedan rekryteradeföretaget medvetet flera kvinnor till ett trainee-program. Det är troligen därför sommina kontaktpersoner stolt berättade för mig att: nu är det många kvinnor i produktionen.Fyra av de tio nya trainee-anställda var kvinnor och numera finns det en kvinnasom arbetar med underhåll. Det är ju visserligen en positiv utveckling, men av dessafyra är tyvärr bara två kvar och arbetar i sulfatfabriken. När jag granskar personalstatistikenvisar det sig att andelen kvinnor i produktionen fortfarande är extremt låg– bara 4 %. Antalet kvinnor har bara ökat med fyra personer – på ett företag med över500 produktionsanställda. Antalet kvinnor bland kollektivanställda totalt har dessutomminskat. Det har egentligen inte hänt någonting alls på tio år – ett tämligen dystertresultat. Det är dock intressant att man verkligen trodde att det var många kvinnor.Detta är kanske ett utslag av att även en liten förändring kan kännas stor om den utmanarden rådande ordningen.Det var dock ingen tvekan om att företaget vill att det ska vara fler kvinnor bland deanställda. Platschefen har i olika sammanhang öppet sagt att han vill ha mer kvinnori produktionen. I jämställdhetsplanen finns en formulering att en jämnare könsfördelningförväntas leda till trivsammare arbetsplatser, effektivare arbetsgrupper ochett bättre anseende utåt mot samhället. Företaget har en målsättning att öka det totalaantalet kvinnor i produktionen från tio till tolv, alltså en ökning med två kvinnor. Imina ögon är detta en mycket försiktig ambition – nästan ingenting – och som troligeninte ger någon märkbar effekt på den procentuella andelen kvinnor. I de planeradeaktiviteterna ingår sådana saker som att vara med på arbetsmarknadsmässor och bjudain lärare vid skolor för att för att marknadsföra Kappa Kraftliner som arbetsplats ochtala om att företaget vill ha fler kvinnor. Detta är visserligen säkert bra, men det verkarfortfarande vara mest prat och retorik. Och det mesta är sig likt i organisationen.Enligt en av mina kontaktpersoner som arbetar fackligt är en förklaring till problemenatt de nuvarande holländska ägarna inte ger någon respons för Kappa Kraftliner i Piteåsidéer kring jämställdhet. En annan viktig förklaring är att företaget inte har någon personalomsättning.Eftersom det varit så många uppsägningar finns det en förturslista– som i princip bara innehåller män. Så fort det blir en lucka fylls den av någon manfrån den listan. Detta gör det svårt att nyanställa kvinnor. En annan förklaring är attrekryteringsbasen nästan enbart består av män. För att kunna få arbete i produktionenmåste man ha läst processteknisk utbildning eller liknande YTH-utbildning vid Markarydeller Karlsborg. Dessa förklaringar visar på att man gärna förlägger problematikenutanför företaget och utanför sig själv. De fackliga representanterna som jag pratademed verkade inte vara speciellt drivande i jämställdhetsfrågor.101