Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?Integrerat underhåll – svårt med horisontell integrering av kvinnor och mänSyftet med att införa integrerat underhåll var skapa flexibilitet, tillgänglighet och snabbareservice/underhåll och därmed kortare produktionsstopp och maskinstilleståndstider.Att få arbeta med underhåll eller maskinservice skulle också ge möjligheter tillett mer varierat arbete för maskinoperatörerna, varav den överväldigande majoritetenvar kvinnor, och därmed bättre arbetsmiljö för dem.Utgångsläget var att arbetsorganisationen var tydligt uppdelad efter kön: kvinnligamaskinoperatörer och manliga ställare (maskinservice och omställning). För att kunnagenomföra idén med integrerat underhåll måste kvinnorna som var maskinoperatörerutbildas i maskinomställning, byte av verktyg och enklare daglig maskinservice. Tankenvar att ställarna som tidigare utfört underhållsarbetet skulle utbilda maskinoperatörerna.De flesta av ställarna vägrade dock göra detta.Det var även tänkt att manliga ställare och kvinnliga maskinoperatörer skulle ingå isamma arbetslag. 12 ställare skulle ”ned” till produktionen och börja köra maskin. Ställarnaskulle bli ”en i laget”. De behövdes åtminstone som avbytare. Men dessa idéervisade sig vara omöjliga att genomföra eftersom männen protesterade. Det var tydligtatt många av männen på Konverteringsfabriken inte ville hamna på arbetsstationer somvar klassade som ”kvinnojobb”. Det upplevdes som en degradering. Detta kan ses somett exempel på hur genusordningen (Hirdman 1988) fanns på arbetsplatsen i form av enhierarki mellan män och kvinnor. Connell (1995) beskriver detta också som att männenvar rädda för att bli betraktade som omanliga. Några av männen valde att flyttafrån avdelningen till mer typiska mansjobb som troligtvis erbjöd en säkrare manligkönsmärkning. Några av ställarna sade hellre upp sig än började jobba i arbetslagen.Några av kvinnorna lärde sig dock de nya arbetsuppgifterna och började utföra dem.Men då kom nästa diskussion – lönen. På andra håll i fabriken fanns det män somvar maskinoperatörer som utförde maskinservice på sina egna maskiner och de fick ettlönepåslag för detta. Kvinnorna som var maskinoperatörerna begärde därför sammavillkor, men fick inget lönepåslag och därför slutade de att utföra de nya arbetsuppgifterna.Men lönen var inte hela förklaringen. Till saken hörde också att kvinnorna hadesvårt att få avbyte vid maskinerna och därför inte hade tid och möjlighet att utföra denya arbetsuppgifterna.En del av problematiken var även att kvinnorna inte troddes ha någon teknisk förtrogenhetalls. De fick höra ganska många glåpord från männen kring detta tema. Deflesta av kvinnorna ansåg även själva att de inte var tillräckligt tekniska och ville inteutsätta sig för risken att trakasseras. Några av de intervjuade männen och kvinnornahänvisade till unga flickors bristande erfarenhet av att köra moped som en förklaring tillvarför kvinnorna inte hade rätt teknisk förtrogenhet. De kvinnliga maskinoperatörerna104