Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?Heilbroner (1988) förklarar detta med att vi tenderar att värdera företeelsen efter våraföreställningar, inte med dess faktiska värde. Små barns placering i botten av hierarkinspiller över på uppfattningen om företagsidén. Ytterligare ett exempel på att frågorinom den kvinnodominerade barnomsorgen ses som triviala och oviktiga gavs av ip 9som skrivit skrivelser och bjudit in en politiker från varje parti till möte för att diskuterabarnomsorgen. Bara en politiker kom.Jämställdhet som bieffekt?Det är dags att återvända till frågan om utvecklingsprojektet i LOM-programmets regiledde till ökad jämställdhet. Jag valde att inte ha en definition på begreppet jämställdhetutan att i stället låta intervjupersonerna reflektera över sin nuvarande situation, överprojektet och det ökade ekonomiska ansvaret. Vi har haft ett gemensamt projekt: attfundera över hur jämställdhet i barnomsorgen kan uttryckas.Barnomsorgen är fortfarande kvinnodominerad. Bristen på män förklarades spontantmed att lönerna är för låga för att vara attraktiva för män, men svaret nyanseradesefter hand. Andra förklaringar var kvinnodominans och små barn. Könssegregeringeni arbetslivet ses dels i uppdelningen i kvinnors och mäns arbetsplatser och dels i enrangordning mellan polerna kvinnligt respektive manligt där att det som uppfattas somkvinnligt värderas lägre än det som uppfattas som manligt (Hirdman 2001). I barnomsorgenmöts två rangordningsskalor, den mellan kvinnor och män och den som rangordnarbarn efter stigande ålder, och båda bidrar till minskad status för kvinnor somarbetar med små barn.Jag ser tecken på att den kvalitativa jämställdheten ökat i och med att dikotomiernaoffentligt/privat och rationell/emotionell är inte längre är lika tydliga. Intervjupersonernahar, genom det utbredda och långtgående ekonomiska ansvaret i förskolan, blivitbekanta med den teknisk/administrativa rationaliteten och vet att de klarar de krav somrationaliteten ställer. Det ekonomiska ansvaret har därmed spillt över av sina inneboendepositiva värden på förskolorna. Bidragande orsaker är också namnbytet från barnstugaoch daghem till förskola, till betoningen på lärare i förskollärartiteln och den delvisgemensamma utbildningen till förskollärare och lärare.Verksamhetens kärna, barns lärande, verkar vara intakt, men det finns anledning attuppmärksamma Gustavsens (1990) teori om kunskapsfickor i den hierarkiska organisationen.Det är fortfarande en skillnad i rationaliteter mellan förvaltning och i verksamhetenpå förskolorna och omsorgsrationalitetens logik är fortfarande relativt okändutanför den egna sfären.Avslutningsvis summerar jag intrycken av samtalen till att jämställdhet är ett mång-45