Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?en, trots att ambitionen för tio år sedan var tvärtom – att få en integrering av drift ochunderhåll. Detta var en tydlig återställare som jag såg redan för tio år sedan och detverkar vara en återställare som lever kvar.I diskussionen kring lagledarsystemet (se ovan) förklarar en av mina kontaktpersoneratt för en ställare är arbetsdagen mer oförutsägbar och det därför är svårt att få tid förlagledaruppgifter – och därför kan eller vill inte ställarna vara lagledare. En annan troligförklaring, som dock inte mina kontaktpersoner ger i klartext – eller i varje fall intekopplar till detta problem – är att ställarna fortfarande inte riktigt tillhör arbetslagen.Formellt är de utplacerade i arbetslagen, men verkar se sig själva mer som ”löshästar”och fungerar i praktiken även så.Men uppföljningen av ställarorganiseringen vid Skåpafors uppvisar även andra mersvårtolkade – och kanske positiva – resultat. Det finns flera ställare som kör maskin dåoch då, trots att det inte alls är tänkt så. Eftersom det har varit personalneddragningaroch återanställningar har konstellationen i produktionsorganisationen ändrats. Återanställningarnaskedde där det fanns behov och därför har det varit viss rörlighet mellanbefattningar och avdelningar. Flera av dagens ställare har kört maskin vissa perioder.Dessutom har det skett förändringar bland maskinoperatörerna. 30-40 personer iproduktionen har kompetens både som maskinoperatör och som ställare. Maskinoperatörernakan numera göra, och även gör, mindre omställningar på sin egen maskin. Dettagäller alltså även de kvinnor som är maskinoperatörer, trots att man förra gångenansåg det vara omöjligt att få till. Idag finns till och med tre kvinnor som arbetar somställare.Synen på kvinnojobb lever kvarSammantaget visar uppföljningsstudien att relativt stora delar av det som man försökteinföra förra gången har man nu, med en viss fördröjning, lyckats införa. Det har ävenblivit flera oväntade positiva jämställdhetseffekter. Detta är ett exempel på att återställarekan vara tillfälliga. Till och med pratet om ”kvinnojobb” verkar ha tonats ned.Företaget prioriterar sedan länge män vid nyanställning, som jag beskrivit ovan, ochhar periodvis tagit in större grupper av män som maskinoperatörer eftersom det var därbehovet fanns. Detta har gjort att det inte går att se det som ett ”kvinnojobb”, menaren av mina kontaktpersoner och han berättar vidare: … ingen blir längre förvånad om detstår en kille och kör maskin.Det är dock fortfarande svårt att rekrytera män till Konverteringsfabriken. En av minakontaktpersoner förklarar varför så här: Kvinnor har gjort servetter i alla år … Killarkan ju inte hantera servettbuntarna. De har ju större händer. Intressant nog använder hansamma argument som jag fick höra för tio år sedan. Könsmärkningen och de könsska-109