Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?integreringen med män är påtaglig. Denna studie ger även utrymme för en problematiseringav modellen. Exempelvis kan man diskutera om mer integrering med män alltidär ett tecken på en i jämställdhetstermer ’mer mogen’ organisation? Kanske är det ocksåett tecken på motstånd mot projekt som fokuserar kvinnor?Bakåt- och framåtblickande dialogerLedarutvecklingsprogrammet som denna artikel handlar om är intressant av fleraanledningar. Dels för att det har fortgått i över tio år. Dels för att det har genomgåttförhållandevis genomgripande förändringar under denna period. I diskussionen ovanframgår att projektledarna har spelat en central roll i denna process. Fortlevnad och förändringarberor till stor del på deras strategiska agerande. Givetvis är programmet samtidigt’barn av sin tid’, och villkorat av strukturer och kulturer, diskurser och praktikeri organisationen och i samhället. De förändringar som programmet genomgår ser jagsom en kombination av dessa diskurser och praktiker och centrala aktörers agerande.Det projektledarna har gjort och som jag vill lyfta upp här är att de möjliggjort olikadialoger i relation till programmet. Dels har de möjliggjort en dialog mellan forskningoch praktik, genom att tillåta studenter och forskare att beskriva och analysera programmet.Genom denna dialog finns det i dag både forskare och praktiker som vet merom denna typ av projekt (ledarutveckling/jämställdhet) än tidigare. Dels har de skapatutrymme för en dialog bland deltagare genom att be dem reflektera kring utformningav fortsättning och hur organisationen bör arbeta med frågan framgent, samt genom attåteranvända deltagare i nya roller så som mentorer. Dessa dialoger har givit projektledare,deltagare och forskare möjlighet att formulera erfarenheter, ta till vara och byggavidare på dessa under programmets gång. På så vis har de både varit tillbakablickandeoch framåtblickande.De pågående dialogerna binder samman historien med framtiden och gör att programmethar präglats av ett reflekterande förhållningssätt. Detta förhållningssätt har, enligtmin mening, funnits med ända sedan programmet startade. Redan då beskrev projektledarenprogrammet i relation till tidigare satsningar, istället för att tidigare satsningarosynliggjordes. Projektledaren påpekade vidare på vilket sätt detta program skilde sigfrån tidigare projekt: vad man kunde dra för lärdomar från tidigare projekt och vad dettafick för konsekvenser för utformandet av detta projekt. Jag vill sålunda hävda att detreflekterande förhållningssättet har givit den studerade organisationen ett minne ochen historia att förhålla sig till och dra lärdomar från. Givetvis kan frågan om vad somminns och vad som glöms i en organisations jämställdhetsarbete över tiden, och vad detspelar för roll, fördjupas ännu mer än vad jag gjort inom ramen för denna studie och idenna text. Min förhoppning är att jag har skapat ett intresse bland både praktiker ochforskare att fortsätta denna diskussion.196