Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?Eftersom en forskarkarriär är en tidsmässigt utdragen process är det svårt att bedömagruppens slutliga karriärutveckling. En majoritet framhåller dock att satsningen haftstor eller avgörande betydelse för deras karriärutvecklingNär det gäller frågan om personernas upplevelse av stöd från den egna institutionen såframkom att 69 procent fått stöd eller stöd i viss mån av sin institution. Vid en närmaregranskning av kategorin ”stöd i viss mån” som utgjorde lite mindre än hälften (18/42),visade det sig att detta framförallt innebar att personerna ”blivit lämnade ifred” meninte att några speciella åtgärder vidtagits för att underlätta deras karriär.Vi kan se att personer som lämnat akademin är överrepresenterade bland dem som upplevtatt de inte fått stöd av sin institution och i vissa fall blivit motarbetade. Dennagrupps erfarenheter reser frågor om upplevelsen av att bli motarbetade och avsaknadenav positiv behandling skulle kunna vara en bidragande orsak till att personerna lämnatakademin och vilken betydelse institutionskulturen i så fall har för detta?Innehavarna av professorstjänsterna upplevde att institutionerna inte alltid uppfylldesina åtagande. Det handlade bl a om institutionernas administrativa eller ekonomiskaåtaganden. I materialet framkommer att flera av forskarassistenterna har upplevt attinstitutionerna inte alltid stöttat dem och att den samfinansierade konstruktionen avförslaget i vissa fall försatt dem i en beroendeställning som hindrat dem i att bedrivaden forskning som de skulle önska.Jämfört med professorerna, var forskarassistenterna betydligt mer utsatta för negativakommenterar. När personer i forskarassistenternas närhet lidit en personlig förlust såhar personer av båda könen och personer i över och underordnad position fällt negativakommentarer. Skillnaden mellan professorernas och forskarassistenternas erfarenheterreser frågan om positioners betydelse för att bli utsatt för negativa kommentarer medavseende på kön och akademisk legitimitet?Förslagen i propositionen inriktade sig också mot ett bredare förändringsarbete för attöka jämställdheten mellan kvinnor och män på universiteten samt främja forskningoch undervisning med genusperspektiv. Av resultaten från de djupintervjuade personerframkommer att en majoritet (sju av åtta) inte anser att institutionerna ändrat sitt sättatt arbeta eller organisera sig för att skapa bättre förutsättningar för att realisera jämställdhet.Däremot berättade två av forskarna att de varit involverade i fakultetsövergripandenätverk för kvinnliga forskare. Två personer berättade att de själva varit med ochstartat aktiviteter för att stärka andra kvinnor. Resultaten från djupintervjuerna indiceraratt institutionernas agerande framstår som intressant att analysera i framtida studier.218