Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?Men nu, 2004, har företaget startat ett nytt förändringsprojekt som i hög grad liknardet gamla. Efter olika perioder av ekonomiska problem och produktionsomläggningarär man tillbaka och prövar återigen att dela in produktionspersonalen i arbetslag/flödesgrupper.Den enda skillnaden är att nu har man ”lagledare” istället för ”samordnare”i varje grupp. Eftersom denna omstart av systemet med flödesgrupper och lagledare ärmycket färsk så är det svårt att uttala sig något om stabiliteten denna gång. En av minakontaktpersoner berättar att denna gång försöker man dra lärdom av de problem somman upplevde förra gången. Därför har man jobbat med utbildning kring ledarrollenoch tilldelar lagledarna tid för att kunna arbeta med de ledande arbetsuppgifterna. Minkontaktperson konstaterar att: Det går inte att kräva att lagledarna ska jobba 100 % vidmaskinerna. Han tror också att satsningarna på utbildning för lagledarna har gett ettbättre utgångsläge än förra gången.Det finns idag tolv lagledare varav tio är kvinnor. Det är till och med en högre andelkvinnliga lagledare än det är kvinnor bland produktionspersonalen. Förklaringen tilldet är, enligt en av mina kontaktpersoner, att lagledaruppgifterna passar bättre förmaskinoperatörer än för ställare eftersom maskinoperatörerna kan planera in en avbytareoch gå ifrån sin maskin för att göra andra arbetsuppgifter. Eftersom den överväldigandemajoriteten av maskinoperatörerna fortfarande består av kvinnor blir många lagledarekvinnor. Ur ett jämställdhetsperspektiv är ju detta mycket positiva resultat eftersomandelen kvinnor i vanliga fall minskar ju högre upp i hierarkin man kommer. Utanatt prata om jämställdhet har alltså Konverteringsfabriken förändrats i riktning mot enmer jämställd organisation – troligen tack vare att de moderna organisationskoncepten”kräver” detta. Detta är ett exempel på hur de moderna organisationerna kan få ökadjämställdhet som bieffekt – åtminstone i vissa aspekter. Så var det ju också förra gången,för tio år sedan, med samordnarna, men den gången avbröts den nya organisationeninnan den hann börja fungera. För att det denna gång ska kunna räknas som ökad jämställdhetmåste ju organisationsförändringen få leva kvar en längre tid.Även förändringar när det gäller ställarnaDen delen av förändringsprojektet för tio år sedan som handlade om integrering avdrift och underhåll – och integrering av kvinnor och män i arbetslaget var mycket svårare,komplexare än samordnarsystemet. Det var mycket svårt att blanda kvinnor ochmän och det var ännu svårare att få kvinnor och män att ingå i samma arbetsrotation.Företaget valde att avbryta dessa förändringsförsök och istället återgå till den gamlaorganisationen med separata ställare. De ingår visserligen organisatoriskt i arbetslagen,men arbetar alltså enbart som ställare. De kör inte alls servettmaskinerna, dvs de ryckerinte in som avbytare för maskinoperatörerna. Antalet ställare har ökat så att idag, 2004,finns det 20 ställare. Det har alltså skett en markant förstärkning av specialavdelning-108