Vad hände sen? - Göteborgs universitet

vad hände sen?Ska det nu bli på det här viset att jag ändå måste lämna universitetet fast att jagvill forska så vill jag ändå ha gjort ett försök. Så då startade jag själv ett mentorsprogram.(skratt) ett slags utbrott (skratt) och det stöttades av den centrala jämställdhetsfunktionenhär på universitetet. Det är alltså dom som betalar (…)Dethär är numera en permanent funktion vid vår fakultet.Av citatet framkommer att personen själv bidragit till att starta ett mentorsprogramsom numera är en permanent företeelse. Initiativet till aktiviteten kom inte från denegna institutionen utan är resultatet av en personlig upplevelse av att inte räknas tillinstitutionen. Forskaren valde sedermera att lämna institutionen och fullföljde resterandetiden för sin forskarassistenttjänst på en annan institution. Den andra personensom anser sig ha bidragit till institutionens jämställdhetsarbete finns inom humanioraoch samhällsvetenskap. Hon har framförallt bidragit till att utveckla jämställdhetsarbetetpå forskningsnivå eftersom det varit väl fungerande på lägre nivåer. Hon anser inteatt hon fått något speciellt stöd av sin institutionsledning för att göra detta utan ageratpå eget initiativ. Däremot anser hon att hon fått stöd från andra delar av institutionenoch av fakultetsledningen.Avslutande reflektionerI det nedanstående sammanfattas några trender som kunnat skönjas i forskarnasbeskrivningar av sina erfarenheter av att ha innehaft/inneha en forskarassistenttjänstinom Tham-förslaget. I anslutning till detta presenteras några frågeställningar somframstår som relevanta för framtida analyser.Resultaten visar att skälen för den sektoriella mobiliteten varierar och inkluderar bådeinterna och externa faktorer. En orsak för att lämna akademin var att personerna ansågatt den egna institutionen inte berett dem möjlighet att stanna kvar och utveckla sinforskningsverksamhet när de avslutat sina tjänster. Ett annat skäl att lämna akademinvar att informanterna upplevt att de inte fått stöd från sin institution samtidigt såsomde upplevde att deras manliga kollegor i samma situation fick stöd. Flertalet som lämnatakademin uppger att de är mycket nöjda med sina karriärsval.När det gäller den inomakademiska rörligheten var det vanligaste skälet för att lämnainstitutionen att de fick en fast tjänst vid ett annat universitet/institution eller attde helt eller delvis saknade stöd från den egna institutionen. Totalt lämnade en tredjedelav personerna sina ursprungliga institutioner. För framtida studier framstår detsom intressant att studera inte bara varför personer lämnar sina ”heminstitutioner” ellerakademin utan även hur villkoren ser ut för dem som gjort detta och i vilken grad somde bibehåller kontakten med institutionen/universiteten och eventuellt genererar nyaforskningskontakter och samarbeten.217